Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
[A contemplation by Asaph.] God, why have you rejected us forever? Why does your anger smolder against the sheep of your pasture?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Remember your congregation, which you purchased of old, which you have redeemed to be the tribe of your inheritance; Mount Zion, in which you have lived.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Lift up your feet to the perpetual ruins, all the evil that the enemy has done in the sanctuary.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Your adversaries have roared in the midst of your assembly. They have set up their standards as signs.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
They behaved like men wielding axes, cutting through a thicket of trees.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
Now they break all its carved work down with hatchet and hammers.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
They have burned your sanctuary to the ground. They have profaned the dwelling place of your Name.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
They said in their heart, "We will crush them completely." They have burned up all the places in the land where God was worshiped.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
We see no miraculous signs. There is no longer any prophet, neither is there among us anyone who knows how long.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
How long, God, shall the enemy mock? Shall the enemy blaspheme your name forever?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Why do you draw back your hand, even your right hand? Take it out of your pocket and consume them.
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Yet God is my King from long ago, working salvation in the midst of the earth.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
You divided the sea by your strength. You broke the heads of the sea monsters in the waters.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
You broke the heads of Leviathan in pieces. You gave him as food to people and desert creatures.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
You opened up spring and stream. You dried up mighty rivers.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
The day is yours, the night is also yours. You have prepared the light and the sun.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
You have set all the boundaries of the earth. You have made summer and winter.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Remember this, that the enemy has mocked you, Jehovah. Foolish people have blasphemed your name.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Do not deliver the soul of your dove to wild beasts. Do not forget the life of your poor forever.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Honor your covenant, for haunts of violence fill the dark places of the earth.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
Do not let the oppressed return ashamed. Let the poor and needy praise your name.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Arise, God. Plead your own cause. Remember how the foolish man mocks you all day.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Do not forget the voice of your adversaries. The tumult of those who rise up against you ascends continually.
