Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
O God, why have you cast us off for ever? why does your anger smoke against the sheep of your pasture?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Remember your congregation, which you have purchased of old; the rod of your inheritance, which you have redeemed; this mount Zion, wherein you have dwelled.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Lift up your feet to the perpetual desolations; even all that the enemy has done wickedly in the sanctuary.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Your enemies roar in the middle of your congregations; they set up their ensigns for signs.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
A man was famous according as he had lifted up axes on the thick trees.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
But now they break down the carved work thereof at once with axes and hammers.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
They have cast fire into your sanctuary, they have defiled by casting down the dwelling place of your name to the ground.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
They said in their hearts, Let us destroy them together: they have burned up all the synagogues of God in the land.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
We see not our signs: there is no more any prophet: neither is there among us any that knows how long.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
O God, how long shall the adversary reproach? shall the enemy blaspheme your name for ever?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Why withdraw you your hand, even your right hand? pluck it out of your bosom.
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
For God is my King of old, working salvation in the middle of the earth.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
You did divide the sea by your strength: you brake the heads of the dragons in the waters.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
You brake the heads of leviathan in pieces, and gave him to be meat to the people inhabiting the wilderness.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
You did split the fountain and the flood: you dried up mighty rivers.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
The day is yours, the night also is yours: you have prepared the light and the sun.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
You have set all the borders of the earth: you have made summer and winter.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Remember this, that the enemy has reproached, O LORD, and that the foolish people have blasphemed your name.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
O deliver not the soul of your turtledove to the multitude of the wicked: forget not the congregation of your poor for ever.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Have respect to the covenant: for the dark places of the earth are full of the habitations of cruelty.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
O let not the oppressed return ashamed: let the poor and needy praise your name.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Arise, O God, plead your own cause: remember how the foolish man reproaches you daily.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Forget not the voice of your enemies: the tumult of those that rise up against you increases continually.
