Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
A Psalme to give instruction, committed to Asaph. O God, why hast thou put vs away for euer? why is thy wrath kindled against the sheepe of thy pasture?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Thinke vpon thy Congregation, which thou hast possessed of olde, and on the rod of thine inheritance, which thou hast redeemed, and on this mount Zion, wherein thou hast dwelt.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Lift vp thy strokes, that thou mayest for euer destroy euery enemie that doeth euill to the Sanctuarie.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Thine aduersaries roare in the middes of thy Congregation, and set vp their banners for signes.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
He that lifted the axes vpon the thicke trees, was renowmed, as one, that brought a thing to perfection:
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
But nowe they breake downe the carued worke thereof with axes and hammers.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
They haue cast thy Sanctuarie into the fire, and rased it to the grounde, and haue defiled the dwelling place of thy Name.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
They saide in their hearts, Let vs destroy them altogether: they haue burnt all the Synagogues of God in the land.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
We see not our signes: there is not one Prophet more, nor any with vs that knoweth howe long.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
O God, howe long shall the aduersarie reproche thee? shall the enemie blaspheme thy Name for euer?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Why withdrawest thou thine hand, euen thy right hand? drawe it out of thy bosome, and consume them.
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Euen God is my King of olde, working saluation in the middes of the earth.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Thou didest deuide the sea by thy power: thou brakest the heads of the dragons in the waters.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Thou brakest the head of Liuiathan in pieces, and gauest him to be meate for the people in wildernesse.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Thou brakest vp the fountaine and riuer: thou dryedst vp mightie riuers.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
The day is thine, and the night is thine: thou hast prepared the light and the sunne.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Thou hast set all the borders of the earth: thou hast made summer and winter.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Remember this, that the enemie hath reproched the Lord, and the foolish people hath blasphemed thy Name.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Giue not the soule of thy turtle doue vnto the beast, and forget not the Congregation of thy poore for euer.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Consider thy couenant: for the darke places of the earth are full of the habitations of the cruell.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
Oh let not the oppressed returne ashamed, but let the poore and needie prayse thy Name.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Arise, O God: mainteine thine owne cause: remember thy dayly reproche by the foolish man.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Forget not the voyce of thine enemies: for the tumult of them, that rise against thee, ascendeth continually.
