Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
[A Psalm] of instruction for Asaph. Therefore have you rejected [us], O God, for ever? [therefore] is your wrath kindled against the sheep of your pasture?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Remember your congregation which you have purchased from the beginning; you did ransom the rod of your inheritance; this mount Sion wherein you have lived.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Lift up your hands against their pride continually; [because of] all that the enemy has done wickedly in your holy places.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
And they that hate you have boasted in the midst of your feast; they have set up their standards for signs,
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
ignorantly as it were in the entrance above;
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
they cut down its doors at once with axes as in a wood of trees; they have broken it down with hatchet and stone cutter.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
They have burnt your sanctuary with fire to the ground; they have profaned the habitation of your name.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
They have said in their heart, [even] all their kindred together, Come, let us abolish the feasts of the Lord from the earth.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
We have not seen our signs; there is no longer a prophet; and [God] will not know us any more.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
How long, O God, shall the enemy reproach? shall the enemy provoke your name forever?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Therefore turn you away your hand, and your right hand from the midst of your bosom for ever?
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
But God is our King of old; he has wrought salvation in the midst of the earth.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
You did establish the sea, in your might, you did break to pieces the heads of the dragons in the water.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
You did break to pieces the heads of the dragon; you did give him [for] meat to the Ethiopian nations.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
You did cleave fountains and torrents; you dried up mighty rivers.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
The day is your, and the night is your; you have prepared the sun and the moon.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
You have made all the borders of the earth; you have made summer and spring.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Remember this your creation: an enemy has reproached the Lord, and a foolish people has provoked your name.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Deliver not to the wild beasts a soul that gives praise to you: forget not for ever the souls of your poor.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Look upon your covenant: for the dark [places] of the earth are filled with the habitations of iniquity.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
let not the afflicted and shamed one be rejected: the poor and needy shall praise your name.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Arise, O God, plead your cause: remember your reproaches that come from the foolish one all the day.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Forget not the voice of your suppliants: let the pride of them that hate you continually ascend before you.
