Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
Salmo de Asafe: Sim, certamente Deus [é] bom para Israel, para os limpos de coração.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
Eu porém, quase que meus pés se desviaram; quase nada [faltou] para meus passos escorregarem.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
Porque eu tinha inveja dos arrogantes, quando via a prosperidade dos perversos.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
Porque não há problemas para eles até sua morte, e o vigor deles continua firme.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
Não são tão oprimidos como o homem comum, nem são afligidos como os outros homens;
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Por isso eles são rodeados de arrogância como um colar; estão cobertos de violência como [se fosse] um vestido.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Seus olhos incham de gordura; são excessivos os desejos do coração deles.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
Eles são escarnecedores e oprimem falando mal e falando arrogantemente.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
Elevam suas bocas ao céu, e suas línguas andam na terra.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Por isso seu povo volta para cá, e as águas lhes são espremidas por completo.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
E dizem: Como Deus saberia? Será que o Altíssimo tem conhecimento [disto]?
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Eis que estes [são] perversos, sempre estão confortáveis e aumentam seus bens.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
[Cheguei a pensar]: Certamente purifiquei meu coração e lavei minhas mãos na inocência inutilmente,
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
Porque sou afligido o dia todo, e castigado toda manhã.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
Se eu tivesse dito [isto], eu falaria dessa maneira; eis que teria decepcionado a geração de teus filhos.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
Quando tentei entender, isto me pareceu trabalhoso.
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Até que entrei nos santuários de Deus, [e] entendi o fim de tais pessoas.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Certamente tu os fazes escorregarem, [e] os lança em assolações.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
Como eles foram assolados tão repentinamente! Eles se acabaram, [e] se consumiram de medo.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
Como o sonho depois de acordar, ó Senhor, quando tu acordares desprezarás a aparência deles;
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
Porque meu coração tem se amargurado, e meus rins têm sentido dolorosas picadas.
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
Então me comportei como tolo, e nada sabia; tornei-me como um animal para contigo.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Porém [agora estarei] continuamente contigo; tu tens segurado minha mão direita.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Tu me guiarás com teu conselho, e depois me receberás [em] glória.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
A quem tenho no céu [além de ti]? E [quando estou] contigo, nada há na terra que eu deseje.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
Minha carne e meu coração desfalecem; [porém] Deus [será] a rocha do meu coração e minha porção para sempre.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
Porque eis que os que ficaram longe de ti perecerão; tu destróis todo infiel a ti.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
Mas [quanto] a mim, bom me é me aproximar de Deus; ponho minha confiança no Senhor DEUS, para que eu conte todas as tuas obras.
