Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
Ihubo lika-Asafi. Ngempela uNkulunkulu ulungile ku-Israyeli, kulabo abahlanzekileyo enhliziyweni.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
Kodwa mina, inyawo zami zaphose zatshelela; ngaphose ngakhuthisa ukunyathela.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
Ngasuka ngahawukela abaklolodayo ngibona ukuphumelela kwezigangi.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
Kabalazo inhlungu; imizimba yabo iphilile iqinile.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
Kabalayo imithwalo enzima ejayelekileyo ebantwini; kabahlukuluzwa loba yini njengabanye abantu.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Ngakho-ke ukuziqhenya kuyisigqizo sabo entanyeni; bazigqokisa ngokwenza isihluku.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Ezinhliziyweni zabo ezingelazwelo kuphuma ububi; iminakano emibi yezingqondo zabo ayilamikhawulo.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
Bayakloloda, bakhulume ngomona; bayaqholoza basongele ukuncindezela.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
Imilomo yabo ithi izulu selingelabo, lezilimi zabo zihle ziwuthathe umhlaba.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Yikho abantu bakibo bebakholwa, bawanathe amanzi kakhulukazi.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
Bathi, “UNkulunkulu angakwazi kanjani? OPhezukonke ulalo ulwazi na?”
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Yikho lokhu abayikho khona ababi bavele kabananzi, iyanda eyabo inotho.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Ngempela bekuyize ukugcina inhliziyo yami ihlanzekile; kube yize ukugeza izandla zami ngokungelacala.
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
Ilanga lonke ngitshona ngikhathazwa; ngiyajeziswa ekuseni zonke insuku.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
Aluba ngangithe, “Ngizakhuluma ngitsho njalo,” ngabe ngangibakhohlisa abantwabakho.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
Ngathi ngizama ukukuzwisisa konke lokhu ngezwa kungisinda,
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
ngaze ngangena endlini engcwele kaNkulunkulu; lapho-ke ngasengizwisisa isiphetho sabo.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Ngempela uyababeka endaweni etshelelayo; ubalahlela phansi ekubhujisweni.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
Yeka, ukubhujiswa kwabo lula nje, bakhuculwe nje yikwesaba!
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
Njengephupho nxa umuntu ephaphama kuzakuba njalo lapho usuvuka, Thixo, uzabeyisa njengemifanekiso yengqondo kuphela.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
Lapho inhliziyo yami yayifuthelene lomoya wami uthukuthele,
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
ngangiyisithutha esingaziyo; ngangiyinyamazana yeganga kuwe.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Ikanti ngihlezi ngilawe; uyangibamba ngesandla sami sokunene.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Uyangikhokhela ngokweluleka kwakho kuthi ngemva kwalokho uzangithatha ungise ebukhosini.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Ngilobani na ezulwini ngaphandle kwakho? Lomhlaba kawulakho engikufisayo ngaphandle kwakho.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
Inyama yami lenhliziyo yami kungehluleka kodwa uNkulunkulu ungamandla enhliziyo yami, uyisabelo sami laphakade.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
Labo abakhatshana lawe bazabhubha; uyababhidliza bonke abangathembekanga kuwe.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
Kodwa mina kimi kuhle ukuba seduze loNkulunkulu. Sengenze uThixo Wobukhosi isiphephelo sami; ngizafakaza ngazozonke izenzo zakho.
