Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
(아삽의 시) 하나님이 참으로 이스라엘 중 마음이 정결한 자에게 선을 행하시나
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
나는 거의 실족할 뻔 하였고 내 걸음이 미끄러질 뻔 하였으니
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
이는 내가 악인의 형통함을 보고 오만한 자를 질시하였음이로다
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
저희는 죽는 때에도 고통이 없고 그 힘이 건강하며
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
타인과 같은 고난이 없고 타인과 같은 재앙도 없나니
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
그러므로 교만이 저희 목걸이요 강포가 저희의 입는 옷이며
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
살찜으로 저희 눈이 솟아나며 저희 소득은 마음의 소원보다 지나며
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
저희는 능욕하며 악하게 압제하여 말하며 거만히 말하며
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
저희 입은 하늘에 두고 저희 혀는 땅에 두루 다니도다
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
그러므로 그 백성이 이리로 돌아와서 잔에 가득한 물을 다 마시며
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
말하기를 하나님이 어찌 알랴 지극히 높은 자에게 지식이 있으랴 하도다
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
볼지어다! 이들은 악인이라 항상 평안하고 재물은 더 하도다
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
내가 내 마음을 정히 하며 내 손을 씻어 무죄하다 한 것이 실로 헛되도다
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
나는 종일 재앙을 당하며 아침마다 징책을 보았도다
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
내가 만일 스스로 이르기를 내가 이렇게 말하리라 하였더면 주의 아들들의 시대를 대하여 궤휼을 행하였으리이다
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
내가 어찌면 이를 알까 하여 생각한즉 내게 심히 곤란하더니
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
하나님의 성소에 들어갈 때에야 저희 결국을 내가 깨달았나이다
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
주께서 참으로 저희를 미끄러운 곳에 두시며 파멸에 던지시니
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
저희가 어찌 그리 졸지에 황폐되었는가 놀람으로 전멸하였나이다
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
주여, 사람이 깬 후에는 꿈을 무시함같이 주께서 깨신 후에 저희 형상을 멸시하시리이다
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
내 마음이 산란하며 내 심장이 찔렸나이다
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
내가 이같이 우매 무지하니 주의 앞에 짐승이오나
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
내가 항상 주와 함께하니 주께서 내 오른손을 붙드셨나이다
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
주의 교훈으로 나를 인도하시고 후에는 영광으로 나를 영접하시리니
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
하늘에서는 주 외에 누가 내게 있리요 땅에서는 주 밖에 나의 사모할 자 없나이다
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
내 육체와 마음은 쇠잔하나 하나님은 내 마음의 반석이시요 영원한 분깃이시라
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
대저 주를 멀리하는 자는 망하리니 음녀 같이 주를 떠난 자를 주께서 다 멸하셨나이다
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
하나님께 가까이 함이 내게 복이라 내가 주 여호와를 나의 피난처로 삼아 주의 모든 행사를 전파하리이다
