Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
神はイスラエルにむかひ心のきよきものに對ひてまことに惠あり
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
然はあれどわれはわが足つまづくばかりわが歩すべるばかりにてありき
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
こはわれ惡きものの榮ゆるを見てその誇れる者をねたみしによる
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
かれらは死るに苦しみなくそのちからは反てかたし
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
かれらは人のごとく憂にをらず人のごとく患難にあふことなし
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
このゆゑに傲慢は妝飾のごとくその頸をめぐり強暴はころものごとく彼等をおほへり
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
かれら肥ふとりてその目とびいで心の欲にまさりて物をうるなり
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
また嘲笑をなし惡をもて暴虐のことばをいだし高ぶりてものいふ
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
その口を天におきその舌を地にあまねく往しむ
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
このゆゑにかれの民はここにかへり水のみちたる杯をしぼりいだして
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
いへらく神いかで知たまはんや至上者に知識あらんやと
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
視よかれらは惡きものなるに常にやすらかにしてその富ましくははれり
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
誠に我はいたづらに心をきよめ罪ををかさずして手をあらひたり
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
そはわれ終日なやみにあひ朝ごとに責をうけしなり
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
われもし斯ることを述んといひしならば我なんぢが子輩の代をあやまらせしならん
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
われこれらの道理をしらんとして思ひめぐらししにわが眼いたく痛たり
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
われ神の聖所にゆきてかれらの結局をふかく思へるまでは然りき
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
誠になんぢはかれらを滑かなるところにおきかれらを滅亡におとしいれ給ふ
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
かれらは瞬間にやぶれたるかな彼等は恐怖をもてことごとく滅びたり
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
主よなんぢ目をさましてかれらが像をかろしめたまはんときは夢みし人の目さめたるがごとし
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
わが心はうれへ わが腎はさされたり
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
われおろかにして知覺なし聖前にありて獣にひとしかりき
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
されど我つねになんぢとともにあり汝わが右手をたもちたまへり
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
なんぢその訓諭をもて我をみちびき後またわれをうけて榮光のうちに入たまはん
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
汝のほかに我たれをか天にもたん地にはなんぢの他にわが慕ふものなし
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
わが身とわが心とはおとろふ されど神はわがこころの磐わがとこしへの嗣業なり
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
視よなんぢに遠きものは滅びん 汝をはなれて姦淫をおこなふ者はみななんぢ之をほろぼしたまひたり
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
神にちかづき奉るは我によきことなり われは主ヱホバを避所としてそのもろもろの事跡をのべつたへん
