Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
Psaume d'Asaph. Oui, Dieu est bon pour Israël, pour ceux qui ont le cœur pur!
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
Toutefois j'étais sur le point de fléchir, mon pied a presque glissé.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
Car je m'indignais contre les impies, en voyant le bonheur des méchants.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
Pour eux, point de douleurs jusqu'à la mort; leur corps est plein de vigueur.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
Ils n'ont point de part au labeur des mortels, ils ne sont point frappés avec le reste des hommes.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Aussi l'orgueil est la parure de leur cou, et la violence, la robe précieuse qui les couvre.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
L'iniquité sort de leurs entrailles, les pensées de leur cœur se font jour.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
Ils raillent, ils parlent iniquité et violence, ils profèrent des discours hautains.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
Ils dirigent leur bouche contre le ciel même, et leur langue s'exerce sur la terre.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
C'est pourquoi mon peuple se tourne de leur côté, il avale l'eau à grands traits.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
Ils disent: " Comment Dieu saurait-il? Comment le Très-Haut connaîtrait-il? "
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Tels sont les méchants: toujours heureux, ils accroissent leurs richesses.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
C'est donc en vain que j'ai gardé mon cœur pur, que j'ai lavé mes mains dans l'innocence;
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
tout le jour je suis frappé, chaque matin mon châtiment est là. "
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
Si j'avais dit: " Je veux parler comme eux ", j'aurai trahi la race de tes enfants.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
J'ai réfléchi pour comprendre ces choses, la difficulté a été grande à mes yeux,
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
jusqu'à ce que j'aie pénétré dans le sanctuaire de Dieu, et pris garde à leur sort final.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Oui, tu les places sur des voies glissantes; tu les fais tomber, et ils ne sont plus que ruines.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
Eh quoi! En un instant les voilà détruits! Ils sont anéantis, ils disparaissent dans des catastrophes!
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
Comme on fait d'un songe au réveil, Seigneur, à ton réveil, tu repousses leur image.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
Lorsque mon cœur s'aigrissait, et que je me sentais profondément ému,
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
j'étais stupide et sans intelligence, j'étais comme une brute devant toi.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Mais je serai à jamais avec toi: tu m'as saisi la main droite,
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
par ton conseil tu me conduiras, et tu me recevras ensuite dans la gloire.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Quel autre que toi ai-je au ciel? Avec toi, je ne désire rien sur la terre.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
Ma chair et mon cœur se consument: le rocher de mon cœur et mon partage, c'est Dieu à jamais.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
Voici que ceux qui s'éloignent de toi périssent; tu extermines tous ceux qui te sont infidèles.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
Pour moi, être uni à Dieu, c'est mon bonheur; dans le Seigneur Yahweh je mets ma confiance, afin de raconter toutes tes œuvres.
