Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
`The salm of Asaph. God of Israel is ful good; to hem that ben of riytful herte.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But my feet weren moued almeest; my steppis weren sched out almeest.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
For Y louede feruentli on wickid men; seynge the pees of synneris.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For biholdyng is not to the deth of hem; and stidefastnesse in the sikenesse of hem.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
Thei ben not in the trauel of men; and thei schulen not be betun with men.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therfore pride helde hem; thei weren hilid with her wickidnesse and vnfeithfulnesse.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
The wickidnesse of hem cam forth as of fatnesse; thei yeden in to desire of herte.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
Thei thouyten and spaken weiwardnesse; thei spaken wickidnesse an hiy.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
Thei puttiden her mouth in to heuene; and her tunge passide in erthe.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therfor my puple schal be conuertid here; and fulle daies schulen be foundun in hem.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
And thei seiden, How woot God; and whether kunnyng is an heiye, `that is, in heuene?
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Lo! thilke synneris and hauynge aboundance in the world; helden richessis.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
And Y seide, Therfor without cause Y iustifiede myn herte; and waischide myn hoondis among innocentis.
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
And Y was betun al dai; and my chastisyng was in morutidis.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If Y seide, Y schal telle thus; lo! Y repreuede the nacioun of thi sones.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
I gesside, that Y schulde knowe this; trauel is bifore me.
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Til Y entre in to the seyntuarie of God; and vndurstonde in the last thingis of hem.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Netheles for gilis thou hast put to hem; thou castidist hem doun, while thei weren reisid.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
Hou ben thei maad into desolacioun; thei failiden sodeynli, thei perischiden for her wickidnesse.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As the dreem of men that risen; Lord, thou schalt dryue her ymage to nouyt in thi citee.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
For myn herte is enflaumed, and my reynes ben chaungid;
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
and Y am dryuun to nouyt, and Y wiste not.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
As a werk beeste Y am maad at thee; and Y am euere with thee.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Thou heldist my riythond, and in thi wille thou leddist me forth; and with glorie thou tokist me vp.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
For whi what is to me in heuene; and what wolde Y of thee on erthe?
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
Mi fleische and myn herte failide; God of myn herte, and my part is God withouten ende.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For lo! thei that drawen awei fer hem silf fro thee, `bi deedli synne, schulen perische; thou hast lost alle men that doen fornycacioun fro thee.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But it is good to me to cleue to God; and to sette myn hope in the Lord God. That Y telle alle thi prechyngis; in the yatis of the douyter of Syon.
