Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
A Psalm by Asaph. Surely God is good to Israel, to those who are pure in heart.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But as for me, my feet were almost gone. My steps had nearly slipped.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
For I was envious of the arrogant, when I saw the prosperity of the wicked.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For there are no struggles in their death, but their strength is firm.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
They are free from burdens of men, neither are they plagued like other men.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therefore pride is like a chain around their neck. Violence covers them like a garment.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Their eyes bulge with fat. Their minds pass the limits of conceit.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
They scoff and speak with malice. In arrogance, they threaten oppression.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They have set their mouth in the heavens. Their tongue walks through the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therefore their people return to them, and they drink up waters of abundance.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
They say, “How does God know? Is there knowledge in the Most High?”
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Behold, these are the wicked. Being always at ease, they increase in riches.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Surely I have cleansed my heart in vain, and washed my hands in innocence,
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
For all day long I have been plagued, and punished every morning.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If I had said, “I will speak thus”, behold, I would have betrayed the generation of your children.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
When I tried to understand this, it was too painful for me—
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
until I entered God’s sanctuary, and considered their latter end.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Surely you set them in slippery places. You throw them down to destruction.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
How they are suddenly destroyed! They are completely swept away with terrors.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As a dream when one wakes up, so, Lord, when you awake, you will despise their fantasies.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
For my soul was grieved. I was embittered in my heart.
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
I was so senseless and ignorant. I was a brute beast before you.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Nevertheless, I am continually with you. You have held my right hand.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
You will guide me with your counsel, and afterward receive me to glory.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Whom do I have in heaven? There is no one on earth whom I desire besides you.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
My flesh and my heart fails, but God is the strength of my heart and my portion forever.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For, behold, those who are far from you shall perish. You have destroyed all those who are unfaithful to you.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But it is good for me to come close to God. I have made the Lord GOD my refuge, that I may tell of all your works.
