Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
A Psalm of Asaph. Truly God [is] good to Israel, [even] to such as are of a clean heart.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But as for me, my feet were almost gone; my steps had well nigh slipped.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
For I was envious at the foolish, [when] I saw the prosperity of the wicked.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For [there are] no bands in their death: but their strength [is] firm.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
They [are] not in trouble [as other] men; neither are they afflicted like [other] men.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therefore pride encompasseth them as a chain; violence covereth them [as] a garment.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
They are corrupt, and speak wickedly [concerning] oppression: they speak loftily.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They set their mouth against the heavens, and their tongue walketh through the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therefore his people return hither: and waters of a full [cup] are wrung out to them.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
And they say, How doth God know? and is there knowledge in the Most High?
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Behold, these [are] the ungodly, who prosper in the world; they increase [in] riches.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Verily I have cleansed my heart [in] vain, and washed my hands in innocence.
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
For all the day long have I been afflicted, and chastened every morning.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If I say, I will speak thus; behold, I should offend [against] the generation of thy children.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
When I thought to know this, it [was] too painful for me;
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Until I went into the sanctuary of God; [then] I understood their end.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Surely thou didst set them in slippery places: thou didst cast them down into destruction.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
How are they [brought] into desolation, as in a moment! they are utterly consumed with terrors.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As a dream when [one] awaketh; [so], O LORD, when thou awakest, thou wilt despise their image.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
Thus my heart was grieved, and I was pricked in my reins.
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
So foolish [was] I, and ignorant: I was [as] a beast before thee.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Nevertheless I [am] continually with thee: thou hast held [me] by my right hand.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Thou wilt guide me with thy counsel, and afterward receive me [to] glory.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Whom have I in heaven [but thee]? and [there is] none upon earth [that] I desire besides thee.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
My flesh and my heart faileth: [but] God [is] the strength of my heart, and my portion for ever.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For lo, they that are far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that go astray from thee.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But [it is] good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord GOD, that I may declare all thy works.
