Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
A psalm of Asaph. Yes, God is good to the upright, the Lord to the pure in heart.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But my feet were almost gone, my steps had nearly slipped,
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
through envy of godless braggarts, when I saw how well they fared.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For never a pang have they, their body is sound and sleek.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
They have no trouble like mortals, no share in human pain.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
So they wear their pride like a necklace, they put on the garment of wrong,
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
their eyes stand out with fatness, their heart swells with riotous fancies.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
Their speech is mocking and evil, condescending and crooked their speech.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They have set their mouth in the heavens, while their tongue struts about on the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Small wonder that people resort to them, and drink deep draughts of their lore.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
“How does God know?” they say, “And has the Most High any knowledge?”
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
See! These are the godless, with wealth and ease ever increasing.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Yes, in vain have I kept my heart pure, and washed my hands in innocence;
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
for all the day long was I plagued not a morning but I was chastised.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
But to resolve to speak like they do would be treachery to your children.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
So I sought to understand it, but a wearisome task it seemed:
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
till I entered the holy world of God and saw clearly their destiny.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Yes, you set them on slippery places; down to destruction you hurl them.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
One moment and then what a horror of ruin! They are finished and ended in terrors.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
Like a dream, when one wakes, shall they be, whose phantoms the waker despises.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
So my bitterness of mind and the pain that stabbed my heart
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
show how dull I was and stupid just like a beast before you.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
But I am always with you, you have hold of my right hand.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
By a plan of yours you guide me and will afterward take me to glory.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Whom have I in the heavens but you? And on earth there is none I desire beside you.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
Though flesh and heart waste away, yet God is the rock of my heart, yet God is my portion forever.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For see! Those who are far from you must perish, you destroy all who are false to you.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But I am happy when close to God; the Lord my God I have made my refuge, that I may recount all the things you have done.
