Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
A PSALM OF ASAPH. Surely God [is] good to Israel, to the clean of heart. And I—as a little thing, My feet have been turned aside,
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
As nothing, my steps have slipped, For I have been envious of the boastful,
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
I see the peace of the wicked, That there are no bands at their death,
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
And their might [is] firm.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
They are not in the misery of mortals, And they are not plagued with common men.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therefore pride has encircled them, Violence covers them as a dress.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Their eye has come out from fat. The imaginations of the heart transgressed;
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
They do corruptly, And they speak in the wickedness of oppression, They speak from on high.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They have set their mouth in the heavens, And their tongue walks in the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therefore His people return here, And waters of fullness are wrung out to them.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
And they have said, “How has God known? And is there knowledge in the Most High?”
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Behold, these [are] the wicked and easy ones of the age, They have increased strength.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Only—a vain thing! I have purified my heart, And I wash my hands in innocence,
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
And I am plagued all the day, And my reproof—every morning.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If I have said, “I recount thus,” Behold, I have deceived a generation of Your sons.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
And I think to know this, It [is] perverseness in my eyes,
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Until I come into the sanctuaries of God, I attend to their latter end.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Surely You set them in slippery places, You have caused them to fall to desolations.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
How they have become a desolation as in a moment, They have been ended—consumed from terrors.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As a dream from awakening, O Lord, In awaking, You despise their image.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
For my heart shows itself violent, And my reins prick themselves,
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
And I am brutish, and do not know. I have been a beast with You.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
And I [am] continually with You, You have laid hold on my right hand.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
You lead me with Your counsel, And after, receive me [to] glory.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Whom do I have in the heavens? And none have I desired in earth [besides] You.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
My flesh and my heart have been consumed, God [is] the rock of my heart and my portion for all time.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For behold, those far from You perish, You have cut off everyone, Who is going whoring from You.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
And [the] nearness of God to me [is] good, I have placed my refuge in Lord YHWH, To recount all Your works!
