Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
Truly God is good to Israel, even to such as are of a clean heart.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But as for me, my feet were almost gone; my steps had well near slipped.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
For I was envious at the foolish, when I saw the prosperity of the wicked.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For there are no bands in their death: but their strength is firm.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
They are not in trouble as other men; neither are they plagued like other men.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therefore pride compasses them about as a chain; violence covers them as a garment.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
They are corrupt, and speak wickedly concerning oppression: they speak loftily.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They set their mouth against the heavens, and their tongue walks through the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therefore his people return here: and waters of a full cup are wrung out to them.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
And they say, How does God know? and is there knowledge in the most High?
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Behold, these are the ungodly, who prosper in the world; they increase in riches.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Truly I have cleansed my heart in vain, and washed my hands in innocence.
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
For all the day long have I been plagued, and chastened every morning.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If I say, I will speak thus; behold, I should offend against the generation of your children.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
When I thought to know this, it was too painful for me;
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Until I went into the sanctuary of God; then understood I their end.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Surely you did set them in slippery places: you cast them down into destruction.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
How are they brought into desolation, as in a moment! they are utterly consumed with terrors.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As a dream when one wakes; so, O Lord, when you wake, you shall despise their image.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
Thus my heart was grieved, and I was pricked in my reins.
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
So foolish was I, and ignorant: I was as a beast before you.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Nevertheless I am continually with you: you have held me by my right hand.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
You shall guide me with your counsel, and afterward receive me to glory.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Whom have I in heaven but you? and there is none on earth that I desire beside you.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
My flesh and my heart fails: but God is the strength of my heart, and my portion for ever.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For, see, they that are far from you shall perish: you have destroyed all them that go a whoring from you.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But it is good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord GOD, that I may declare all your works.
