Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
BOOK III A Psalm of Asaph. Surely God is good to Israel, even to such as are pure in heart.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But as for me, my feet were almost gone; my steps had well nigh slipped.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
For I was envious at the arrogant, when I saw the prosperity of the wicked.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For there are no pangs at their death, and their body is sound.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
In the trouble of man they are not; neither are they plagued like men.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therefore pride is as a chain about their neck; violence covereth them as a garment.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Their eyes stand forth from fatness; they are gone beyond the imaginations of their heart.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
They scoff, and in wickedness utter oppression; they speak as if there were none on high.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They have set their mouth against the heavens, and their tongue walketh through the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therefore His people return hither; and waters of fullness are drained out by them.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
And they say: 'How doth God know? And is there knowledge in the Most High?'
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Behold, such are the wicked; and they that are always at ease increase riches.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Surely in vain have I cleansed my heart, and washed my hands in innocency;
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
For all the day have I been plagued, and my chastisement came every morning.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If I had said: 'I will speak thus', behold, I had been faithless to the generation of Thy children.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
And when I pondered how I might know this, it was wearisome in mine eyes;
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Until I entered into the sanctuary of God, and considered their end.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Surely Thou settest them in slippery places; Thou hurlest them down to utter ruin.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
How are they become a desolation in a moment! They are wholly consumed by terrors.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As a dream when one awaketh, so, O Lord, when Thou arousest Thyself, Thou wilt despise their semblance.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
For my heart was in a ferment, and I was pricked in my reins.
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
But I was brutish, and ignorant; I was as a beast before Thee.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Nevertheless I am continually with Thee; Thou holdest my right hand.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Thou wilt guide me with Thy counsel, and afterward receive me with glory.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Whom have I in heaven but Thee? And beside Thee I desire none upon earth.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
My flesh and my heart faileth; but God is the rock of my heart and my portion for ever.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For, lo, they that go far from Thee shall perish; Thou dost destroy all them that go astray from Thee.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But as for me, the nearness of God is my good; I have made the Lord GOD my refuge, that I may tell of all Thy works.
