Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
A psalm for Asaph. How good is God to Israel, to them that are of a right heart!
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But my feet were almost moved; my steps had well nigh slipped.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
Because I had a zeal on occasion of the wicked, seeing the prosperity of sinners.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For there is no regard to their death, nor is there strength in their stripes.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
They are not in the labour of men: neither shall they be scourged like other men.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therefore pride hath held them fast: they are covered with their iniquity and their wickedness.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Their iniquity hath come forth, as it were from fatness: they have passed into the affection of the heart.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
They have thought and spoken wickedness: they have spoken iniquity on high.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They have set their mouth against heaven: and their tongue hath passed through the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therefore will my people return here and full days shall be found in them.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
And they said: How doth God know? and is there knowledge in the most High?
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Behold these are sinners; and yet abounding in the world they have obtained riches.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
And I said: Then have I in vain justified my heart, and washed my hands among the innocent.
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
And I have been scourged all the day; and my chastisement hath been in the mornings.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If I said: I will speak thus; behold I should condemn the generation of thy children.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
I studied that I might know this thing, it is a labour in my sight:
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Until I go into the sanctuary of God, and understand concerning their last ends.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
But indeed for deceits thou hast put it to them: when they were lifted up thou hast cast them down.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
How are they brought to desolation? they have suddenly ceased to be: they have perished by reason of their iniquity.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As the dream of them that awake, O Lord; so in thy city thou shalt bring their image to nothing.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
For my heart hath been inflamed, and my reins have been changed:
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
And I am brought to nothing, and I knew not.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
I am become as a beast before thee: and I am always with thee.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Thou hast held me by my right hand; and by thy will thou hast conducted me, and with thy glory thou hast received me.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
For what have I in heaven? and besides thee what do I desire upon earth?
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
For thee my flesh and my heart hath fainted away: thou art the God of my heart, and the God that is my portion for ever.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For behold they that go far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that are disloyal to thee.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But it is good for me to adhere to my God, to put my hope in the Lord God: That I may declare all thy praises, in the gates of the daughter of Sion.
