Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
A Psalm of Asaph. Truly God is good to Israel, to such as are of a pure heart.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
But as for me, my feet were almost gone, my steps had well nigh slipped;
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
For I was envious at the arrogant, seeing the prosperity of the wicked.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
For they have no pangs in their death, and their body is well nourished;
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
They have not the hardships of mankind, neither are they plagued like [other] men:
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Therefore pride encompasseth them as a neck-chain, violence covereth them [as] a garment;
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Their eyes stand out from fatness, they exceed the imaginations of their heart:
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
They mock and speak wickedly of oppression, they speak loftily:
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
They set their mouth in the heavens, and their tongue walketh through the earth.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Therefore his people turn hither, and waters in fulness are wrung out to them.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
And they say, How can God know, and is there knowledge in the Most High?
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Behold, these are the wicked, and they prosper in the world: they heap up riches.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Truly have I purified my heart in vain, and washed my hands in innocency:
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
For all the day have I been plagued, and chastened every morning.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
If I said, I will speak thus, behold, I should be faithless to the generation of thy children.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
When I thought to be able to know this, it was a grievous task in mine eyes;
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Until I went into the sanctuaries of God; [then] understood I their end.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Truly thou settest them in slippery places, thou castest them down in ruins.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
How are they suddenly made desolate! they pass away, consumed with terrors.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
As a dream, when one awaketh, wilt thou, Lord, on arising despise their image.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
When my heart was in a ferment, and I was pricked in my reins,
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
Then I was brutish and knew nothing; I was [as] a beast with thee.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Nevertheless I am continually with thee: thou hast holden my right hand;
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Thou wilt guide me by thy counsel, and after the glory, thou wilt receive me.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Whom have I in the heavens? and there is none upon earth I desire beside thee.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
My flesh and my heart faileth: God is the rock of my heart and my portion for ever.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
For behold, they that are far from thee shall perish; thou destroyest every one that goeth a whoring from thee.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
But as for me, it is good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord Jehovah, that I may declare all thy works.
