Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
Psalam. Asafov Kako je dobar Bog čestitima, Bog onima koji su čista srca!
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
A meni umalo noge ne posrnuše, zamalo koraci ne okliznuše,
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
jer zločincima zavidjeh motreći sreću grešnika.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
Nikakvu patnju ne snose, pretilo je tijelo njihovo.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
Ne žive u mukama smrtnika, ljudske ih nevolje ne biju.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Stoga je oholost ogrlica vratu njihovu, a nasilje haljina koja ih pokriva.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
Iz pretila srca izlazi opakost njihova, srca im se prelijevaju ispraznim tlapnjama.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
Podsmjehuju se i zlobno govore, nasiljem prijete odozgo.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
Ustima na nebo nasrću, a jezik se njihov obara na zemlju.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Zato moj narod za njima leti i srče obilne vode
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
pa veli: “Kako da dozna Bog? Spoznaje li Svevišnji?”
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Eto, takvi su grešnici: uvijek spokojni, bogatstvo zgrću.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
Jesam li, dakle, samo ja uzalud čuvao srce čisto i u nedužnosti prao ruke
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
kad sam primao udarce svaki dan i kaznu jutro za jutrom?
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
Da sam kazao: “Govorit ću kao i oni”, izdao bih rod sinova tvojih.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
Promišljah tada da bih spoznao: al' mi se učini mučno u očima mojim
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
sve dok ne nađoh ulaz u Božje svetinje pa prozreh kakav im je svršetak.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Zaista, na klizavu stazu ti ih postavljaš, u propast ih obaraš.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
Kako učas propadoše, nestaše, užas ih izjede!
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
Kao što čovjek prezire san kad se probudi, tako ćeš, Gospode, prezreti lik im kada ustaneš.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
Kad mi duša bijaše ojađena, a bubrezi probodeni,
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
bezumnik bijah bez razbora, k'o živinče pred tobom.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Al' ću odsad uvijek biti s tobom, jer ti prihvati desnicu moju:
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
vodit ćeš me po naumu svojem da me zatim uzmeš u slavu svoju.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Koga ja imam u nebu osim tebe? Kad sam s tobom, ne veselim se zemlji.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
Malaksalo mi tijelo i srce: okrilje srca moga, i baštino moja, o Bože, dovijeka!
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
Doista, propast će oni koji se udaljuju od tebe, istrebljuješ svakog tko ti se iznevjeri.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
A meni je milina biti u Božjoj blizini, imati sklonište svoje u Jahvi. Pripovijedat ću sva tvoja djela na vratima Kćeri sionske.
