Psaltaren 73
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
Asaph kah Tingtoenglung Thinko aka caih Israel taengah Pathen tah then taktak.
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
Tedae kai tah ka kho he bet bung khaw bung bangla, ka khokan paloe khaw paloe pawt bangla ka om.
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
Halang rhoek loh ngaimongnah neh a thangthen uh te ka hmuh vaengah ka thatlai coeng.
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
Amih tah dueknah dongah thuengthuelnah om pawt tih, a pumtak khaw len.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
hlanghing kah thakthaenah loh amih te nan pawt tih hlanghing taengkah lucik khaw ya uh pawh.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
Te dongah hoemnah te amih kah oihnun la om tih, a kuthlahnah hnisui a khuk uh.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
A mik tha te coe tih, a thinko ngaihlihnah loh vikvuek uh.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
Boethae neh palawm uh tih cal uh. Hnaemtaeknah neh a sang la cal uh.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
A ka te vaan ah a tael dae a lai loh diklai ah cet.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
Te dongah a pilnam loh hela ha mael ha mael tih khuengrhueng tui a yawn uh.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
Te vaengah, “Pathen loh metlam a ming tih, Khohni taengah lungming khaw om van nim,” a ti uh.
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
Amih halang rhoek pataeng kumhal ah a khuehtawn loh thayoeituipan la a rhoeng pah daeta ke.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
A poeyoek la ka thinko ka saelh tih, cimnah neh ka kut ka silh dae.
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
Tedae hnin takuem lucik neh ka om tih mincang takuem ah kai taengah toelthamnah ha om.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
Te tlam te ka tae koinih na ca rhoek kah thawnpuei te kan hnukpoh tak ve ka ti.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
Hekah he ming ham ka moeh dae ka mik ah thakthaenah la om.
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
Pathen kah rhokso khuila ka kun daengah amih kah hmailong te ka yakming.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
Amih te long hnal ah na khueh tih pocinah la na cungku sak taktak.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
Mikhaptok ah mueirhih loh imsuep neh a thup uh tih a cing te metlam a om uh.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
Haenghang hnukah mueimang bangla ka Boeipa loh amih kah mueihlip a haenghang vaengah hnael pah.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
Ka thinko loh khikhi hal tih ka hmuet a phawt vaengah.
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
Kai loh ka kotalh tih na hmaiah rhamsa bangla ka om khaw ka ming pawh.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
Tedae kai tah nang taengah ka om taitu tih ka bantang kut nan tuuk.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
Na cilsuep neh kai nan mawt tih thangpomnah hnukah kai nan khoem ni.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
Vaan dongah kai ham unim aka om. Tedae namah taengah ka om atah diklai ah ba khaw ka ngaih pawh.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
Ka pumsa neh ka thinko loh yawk mai suidae kumhal ah ka thinko kah lungpang neh ka hamsum la Pathen om.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
Namah lamkah a hlahloei loh a milh uh vaengah, nang taengah aka cukhalh boeih te na biit taktak coeng he.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
Tedae kai loh kamah ham Pathen vang te ka kai. Na bitat cungkuem thui hamla ka hlipyingnah ka Boeipa Yahovah taengah a then ka khueh.
