Psaltaren 72
1 Salomos. Gud, gif Konungenom din dom, och dina rättfärdighet Konungens son;
Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
2 Att han må föra ditt folk till rättfärdighet, och hjelpa dina elända.
Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
3 Låt bergen frambära frid ibland folket, och högarna rättfärdighet.
Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
4 Han skall behålla det elända folk vid rätt, och hjelpa de fattiga, och förtrycka de försmädare.
Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
5 Man skall frukta dig, så länge sol och måne varar, ifrå barn och intill barnabarn.
Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
6 Han skall nederkomma såsom regn uppå ullskinn; såsom droppar, de der markena fukta.
Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans tid skall den rättfärdiga blomstras, och stor frid, tilldess att månen intet mer är.
I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
8 Han skall varda rådandes ifrå det ena hafvet till det andra, och ifrån älfvene allt intill verldenes ändar.
Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
9 För honom skola buga de som i öknene äro, och hans fiender skola sleka stoftet.
För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
10 De Konungar vid hafvet och på öarna skola bära fram skänker; de Konungar utaf rika Arabien och Seba skola tillföra gåfvor.
Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
11 Alle Konungar skola tillbedja honom; alle Hedningar skola tjena honom.
Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
12 Ty han skall frälsa den fattiga som ropar, och den elända som ingen hjelpare hafver.
Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara dem usla och fattiga nådelig, och de fattigas själar skall han hjelpa.
Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
14 Han skall förlösa deras själar utu bedrägeri och öfvervåld, och deras blod skall dyrt aktadt varda för honom.
Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
15 Han skall lefva, och man skall gifva honom af guld utu rika Arabien, och man skall alltid bedja inför honom, dagliga skall man lofva honom.
Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
16 På jordene ofvanpå bergen skall korn stå tjockt; hans frukt skall bäfva såsom Libanon, och skall grönskas i städerna, såsom gräs på jordene.
Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
17 Hans Namn skall blifva evinnerliga; så länge solen varar, skall hans Namn räcka intill efterkommanderna; och genom honom skola de välsignade varda; alle Hedningar skola prisa honom.
Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
18 Lofvad vare Herren Gud, Israels Gud, den allena under gör.
Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
19 Och lofvadt vare hans härliga Namn evinnerliga; och all land varde full med hans äro. Amen, Amen.
Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
20 En ända hafva Davids böner, Isai sons.
Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
