Psaltaren 72

1 Salomos. Gud, gif Konungenom din dom, och dina rättfärdighet Konungens son;

Toloro amy mpanjakay ty fizakà’o, ry Andrianañahare, vaho amy ana’ i mpanjakaiy ty havantaña’o,

2 Att han må föra ditt folk till rättfärdighet, och hjelpa dina elända.

Hizaka’e an-kahiti’e ondati’oo, o mpisotri’oo an-katò.

3 Låt bergen frambära frid ibland folket, och högarna rättfärdighet.

Hinday fanintsiñañe am’ ondatio o vohitseo, naho havañonañe o haboañeo.

4 Han skall behålla det elända folk vid rätt, och hjelpa de fattiga, och förtrycka de försmädare.

Ho mei’e to o rarake am’ondatioo, ho rombahe’e ty ana’ o poi’eo, vaho ho demohe’e ty mpamorekeke.

5 Man skall frukta dig, så länge sol och måne varar, ifrå barn och intill barnabarn.

Hañeveñe ama’o iereo naho mbe ey i androy, vaho mbe eñe i volañey, amy ze hene tariratse.

6 Han skall nederkomma såsom regn uppå ullskinn; såsom droppar, de der markena fukta.

Ie hizotso manahake ty orañe an-teteke vaho tinatake eo, hoe ereke mampiboboke ty tane.

7 I hans tid skall den rättfärdiga blomstras, och stor frid, tilldess att månen intet mer är.

Hiraorao amo andro’eo o vañoñeo: vaho am-pierañerañañe vokatse ampara’ te mimosaoñe i volañey.

8 Han skall varda rådandes ifrå det ena hafvet till det andra, och ifrån älfvene allt intill verldenes ändar.

Ho fehè’e ty boak’ an-driake eñe, pak’an-driak’ añe ka; le boak’ amy sakay pak’amo olon-taneo.

9 För honom skola buga de som i öknene äro, och hans fiender skola sleka stoftet.

hilokoloko ama’e o mpimoneñe am-babangoañeo; vaho hitsela lemboke o rafelahi’eo.

10 De Konungar vid hafvet och på öarna skola bära fram skänker; de Konungar utaf rika Arabien och Seba skola tillföra gåfvor.

Handroroñe ama’e o mpanjaka’ i Tarsiseo naho o tokonoseo; hañenga ama’e o mpanjaka’ i Tsebà naho i Sebào.

11 Alle Konungar skola tillbedja honom; alle Hedningar skola tjena honom.

Eka, hibokokoa’ ze kila mpanjaka, hene fifeheañe ro hitoroñe aze.

12 Ty han skall frälsa den fattiga som ropar, och den elända som ingen hjelpare hafver.

Himbae’e ty rarake te mitoreo, naho i mpisotriy, vaho i tsy amam-pañimbay.

13 Han skall vara dem usla och fattiga nådelig, och de fattigas själar skall han hjelpa.

Hiferenaiña’e ty maifoifo naho o poi’eo, vaho ho rombahe’e ty fiai’ o mavomavoo.

14 Han skall förlösa deras själar utu bedrägeri och öfvervåld, och deras blod skall dyrt aktadt varda för honom.

Ho jebañe’e ami’ty famorekekeañe naho amo hasiahañeo ty fiai’iareo, fa sarotse am-pivazohoa’e eo ty lio’ iareo.

15 Han skall lefva, och man skall gifva honom af guld utu rika Arabien, och man skall alltid bedja inför honom, dagliga skall man lofva honom.

Ho velon-dre! hatolotse aze ty volamena’ i Sebà; añonjono halaly ama’e nainai’e, andriaño lomoñandro.

16 På jordene ofvanpå bergen skall korn stå tjockt; hans frukt skall bäfva såsom Libanon, och skall grönskas i städerna, såsom gräs på jordene.

ho vokats’ ampemba i taney, an-dengon-kaboañe ey, le hihelakelake hoe e Lebanone añe o havokara’eo; vaho handrevake hoe ty ahe’ i taney o boak’an-drovao.

17 Hans Namn skall blifva evinnerliga; så länge solen varar, skall hans Namn räcka intill efterkommanderna; och genom honom skola de välsignade varda; alle Hedningar skola prisa honom.

Tsy ho tampetse nainai’e ty tahina’e; tsy ho modo aolo’ i àndroy ty tahina’e; vaho hifampitata ty ama’e ondatio, ze kilakila ondaty hanao aze soa-tata.

18 Lofvad vare Herren Gud, Israels Gud, den allena under gör.

Andriaño t’Iehovà Andrianamboatse, Andrianañahare’ Israele, Ie avao ro manao raha tsitantane.

19 Och lofvadt vare hans härliga Namn evinnerliga; och all land varde full med hans äro. Amen, Amen.

Bangoeñe nainai’e i tahina’e lifo-bolonahetsey; mañàtseke ty tane toy ty enge’e. Ie izay! naho Amena!

20 En ända hafva Davids böner, Isai sons.

Migadoñe eo ty ­filolofa’ i Davide, ana’ Iesae.