Psaltaren 72
1 Salomos. Gud, gif Konungenom din dom, och dina rättfärdighet Konungens son;
E HAAWI i kou mau kanawai i ke alii, e ke Akua, A i kau pono hoi i ke keiki a ke alii.
2 Att han må föra ditt folk till rättfärdighet, och hjelpa dina elända.
E hooponopono oia i kou poe kanaka ma ka pololei. A i kou poe haahaa ma ka pono.
3 Låt bergen frambära frid ibland folket, och högarna rättfärdighet.
A e halihali mai no na mauna i ka pomaikai i kanaka, A me na puu liilii hoi, ma ka pono.
4 Han skall behålla det elända folk vid rätt, och hjelpa de fattiga, och förtrycka de försmädare.
E hooponopono oia i ka poe kaumaha o na kanaka, E hoola oia i na keiki a ka poe ilihune, E hana pepe i ka mea hooluhihewa.
5 Man skall frukta dig, så länge sol och måne varar, ifrå barn och intill barnabarn.
E weliweli mau lakou ia oe i ka wa o ka la, A i ka luli ana o ka mahina, i na hanauna a pau.
6 Han skall nederkomma såsom regn uppå ullskinn; såsom droppar, de der markena fukta.
E iho mai no ia e like me ka ua maluna o ka aina mauu i okiia; Me na kulu ua hoi i hoopulu iho i ka honua.
7 I hans tid skall den rättfärdiga blomstras, och stor frid, tilldess att månen intet mer är.
E mohala ae ka poe pono i kona mau la, A me ka pomaikai nui a e ole loa ka mahina.
8 Han skall varda rådandes ifrå det ena hafvet till det andra, och ifrån älfvene allt intill verldenes ändar.
E hoomalu aupuni oia mai ke kai a i ke kai, A mai ka muliwai hoi a i na welelau o ka honua.
9 För honom skola buga de som i öknene äro, och hans fiender skola sleka stoftet.
A imua o kona alo e kulou iho ai ko ka waonahele; A e palu no hoi kona poe enemi i ka lepo.
10 De Konungar vid hafvet och på öarna skola bära fram skänker; de Konungar utaf rika Arabien och Seba skola tillföra gåfvor.
E halihali mai na'lii o Taresisa a o na mokupuni i na makana; A e haawi mai no hoi na'lii o Seheba a me Seba i ko lakou mau haawina.
11 Alle Konungar skola tillbedja honom; alle Hedningar skola tjena honom.
Oia, e moe iho hoi na'lii a pau imua o kona alo; E pau hoi na lahuikanaka i ka malama ia ia.
12 Ty han skall frälsa den fattiga som ropar, och den elända som ingen hjelpare hafver.
No ka mea, hoopakele no oia i ka mea waiwai ole i kona kahea ana; I ka mea ilihune hoi, a me ka mea nele i ke kokua ole.
13 Han skall vara dem usla och fattiga nådelig, och de fattigas själar skall han hjelpa.
E hookoe mai no oia i ka mea haahaa, a me ka nele, A e hoola hoi i na uhane o ka poe hemahema.
14 Han skall förlösa deras själar utu bedrägeri och öfvervåld, och deras blod skall dyrt aktadt varda för honom.
E hoopakele oia i ko lakou uhane i ka wahahee a me ka lalau wale: A he mea minamina ko lakou koko i kona mau maka.
15 Han skall lefva, och man skall gifva honom af guld utu rika Arabien, och man skall alltid bedja inför honom, dagliga skall man lofva honom.
E ola no ia, a e haawiia nona ke gula no Seheba: E mau ana no ka pule nona; A e hoomaikai no ia i kela la i keia la.
16 På jordene ofvanpå bergen skall korn stå tjockt; hans frukt skall bäfva såsom Libanon, och skall grönskas i städerna, såsom gräs på jordene.
E nui auanei ka palaoa ma ka honua, ma ka piko o na mauna; A e luliluli kona hua e like me Lebanona: A e mohala ae ko ke kulanakauhale me he mauu la o ka honua.
17 Hans Namn skall blifva evinnerliga; så länge solen varar, skall hans Namn räcka intill efterkommanderna; och genom honom skola de välsignade varda; alle Hedningar skola prisa honom.
E mau ana no hoi kona inoa; E ulu no kona inoa, a e ole loa ka la: A e pomaikai na kanaka ia ia: E pau hoi na lahuikanaka i ke kapa aku ia ia he pomaikai.
18 Lofvad vare Herren Gud, Israels Gud, den allena under gör.
E hoomaikaiia o Iehova ke Akua, ko Iseraela Akua, Ka mea nana wale no i hana na mea kupaianaha.
19 Och lofvadt vare hans härliga Namn evinnerliga; och all land varde full med hans äro. Amen, Amen.
E hoonani mau loa ia'ku kona inoa ihi, E hoopaapuia ka honua a pau i kona nani; Amene, a Amene.
20 En ända hafva Davids böner, Isai sons.
Pau na pule a Davida ke keiki a Iese.
