Psaltaren 71

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

Oh Yavé, en Ti me refugié. No sea yo avergonzado jamás.

2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

¡Líbrame en tu justicia y rescátame! ¡Inclina a mí tu oído y sálvame!

3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

Sé Roca de habitación para mí A la cual yo acuda continuamente. Tú diste mandamiento para salvarme, Porque Tú eres mi Roca y mi Fortaleza.

4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

Oh mi ʼElohim, rescátame de la mano del perverso, De la mano del hombre malhechor y violento.

5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

Porque Tú, oh ʼAdonay Yavé, eres mi Esperanza, Mi Confianza desde mi juventud.

6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

Por Ti fui sustentado desde mi nacimiento. Tú eres Quien me sacó del vientre de mi madre. Mi alabanza es para Ti continuamente.

7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

Fui asombro para muchos, Porque Tú eres mi fuerte Refugio.

8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

Llena está mi boca de tu alabanza, Y de tu gloria todo el día.

9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

No me deseches en el tiempo de la vejez, Ni me desampares cuando se agote mi fuerza.

10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

Porque mis enemigos hablaron contra mí, Y los que acechan mi vida consultaron

11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

Y dijeron: ʼElohim lo desamparó. ¡Persíganlo y agárrenlo, pues no hay quien lo libre!

12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

¡Oh ʼElohim, no te alejes de mí! ¡Oh mi ʼElohim, apresúrate a socorrerme!

13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

Sean avergonzados y consumidos los adversarios de mi vida. Sean cubiertos de vergüenza y confusión los que procuran hacerme daño.

14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

En cuanto a mí, esperaré continuamente, Y te alabaré aun más y más.

15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

Mi boca proclamará tu justicia y tu salvación todo el día, Aunque no sepa sus límites.

16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

Iré a los poderosos hechos de ʼAdonay Yavé. Mencionaré tu justicia, la tuya sola.

17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

Tú, ʼElohim, me enseñaste desde mi juventud, Y aún declaro tus maravillosos hechos.

18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

Y aun en la vejez y las canas no me desampares, oh ʼElohim, Hasta que proclame tu fuerza a esta generación, Tu poder a todos los que vienen.

19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

Porque tu justicia, oh ʼElohim, llega hasta los cielos. Tú has hecho grandes cosas. ¿Quién como Tú, oh ʼElohim?

20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

Tú Quien me mostraste muchas angustias y calamidades, Volverás a darme vida, Y volverás a levantarme de las profundidades de la tierra.

21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

Que Tú aumentes mi grandeza Y vuelvas a consolarme.

22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

También te alabaré con el salterio, A causa de tu verdad, oh ʼElohim mío, Te cantaré salmos con el arpa, ¡oh Santo de Israel!

23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

Mis labios se alegrarán de gozo cuando te cante salmos, Y mi alma, que Tú redimiste.

24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

Mi boca también susurrará todo el día tu justicia, Porque fueron avergonzados y humillados Los que buscan mi calamidad.