Psaltaren 71

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

Señor, tú eres el que me mantiene a salvo. Por favor, no me defraudes.

2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

Sálvame, rescátame, porque tú siempre haces lo recto.

3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

Por favor, escúchame y sálvame. Sé mi roca protectora a la que siempre pueda ir. Tu has dado la orden para salvarme, porque tú eres mi roca y mi fortaleza.

4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

Dios mío, libérame del poder de los malvados; de las garras de los que son malos y despiadados.

5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

Porque tú, Señor y Dios, eres mi esperanza. Tú eres en quien he confiado desde que era joven.

6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

Desde que nací he dependido de ti y me has cuidado desde que estaba en el vientre de mi madre. ¡Por eso siempre te alabo!

7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

Mi vida ha sido un milagro ante muchos; porque tú has sido mi protector poderoso.

8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

¡Todo el día te alabo y hablo de tus maravillas!

9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

No me rechaces ahora que estoy envejeciendo. Cuando mi fuerza se acabe, por favor, no me abandones.

10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

Porque mis enemigos hablan mal de mi. Son los mismos que conspiran para matarme.

11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

Ellos dicen: “Dios lo ha desechado. Vayamos a buscarlo porque no tiene a nadie que lo salve”.

12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

Dios, por favor, no te alejes de mi. ¡Dios mío, apresúrate a ayudarme!

13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

¡Vence a mis acusadores y deshazte de ellos! Que los que quieren acarrearme problemas queden cubiertos de vergüenza y desgracia.

14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

En cuanto a mi, seguiré poniendo mi esperanza en ti, y te alabaré cada vez más.

15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

Contaré cada día sobre tu bondad y tu salvación, aun cuando es incomprensible para mi.

16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

Vendré y explicaré lo que el Señor ha hecho. Le recordaré a las personas que solo tú actúas con justicia.

17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

Dios, tu me has enseñado desde que era joven y aún le cuento a otros sobre las maravillas que haces.

18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

Aunque estoy viejo y lleno de cabellos blancos, por favor, no me abandones. Déjame contarle a la nueva generación sobre tu poder. Déjame decirle a todos los que vienen sobre las grandes cosas que tú haces.

19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

¡Dios, tu fidelidad y verdadero carácter son más altos que los cielos! Tu has hecho cosas maravillosas, Dios. No hay nadie como tú.

20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

Me hiciste pasar por muchas tribulaciones y miseria, pero tú me traerás de regreso a la vida. Y me levantarás desde las profundidades de la tierra.

21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

Me otorgarás gran prestigio, y me harás feliz nuevamente.

22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

Entonces te alabaré con mi arpa por tu fidelidad, mi Dios. Cantaré alabanzas a ti con la lira, Dios Santo de Israel.

23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

Gritaré de alegría mientras canto alabanzas a ti, porque tu me has redimido.

24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

Todo el día contaré de las cosas buenas que has hecho, porque los que han tratado de causarme mal han caído en desgracia y humillación.