Psaltaren 71

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

Em ti, Senhor, confio; nunca seja eu confundido.

2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

Livra-me na tua justiça, e faze-me escapar: inclina os teus ouvidos para mim, e salva-me.

3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

Sê tu a minha habitação forte, à qual possa recorrer continuamente: deste um mandamento que me salva, pois tu és a minha rocha e a minha fortaleza.

4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

Livra-me, meu Deus, das mãos do ímpio, das mãos do homem injusto e cruel.

5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

Pois tu és a minha esperança. Senhor Deus; tu és a minha confiança desde a minha mocidade.

6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

Por ti tenho sido sustentado desde o ventre: tu és aquele que me tiraste das entranhas de minha mãe: o meu louvor será para ti constantemente.

7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

Sou como um prodígio para muitos, mas tu és o meu refúgio forte.

8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

Encha-se a minha boca do teu louvor da tua glória todo o dia.

9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

Não me rejeites no tempo da velhice; não me desampares, quando se for acabando a minha força.

10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

Porque os meus inimigos falam contra mim, e os que espiam a minha alma consultam juntos,

11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

Dizendo: Deus o desamparou: persegui-o e tomai-o, pois não há quem o livre.

12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

Ó Deus, não te alongues de mim: meu Deus, apressa-te em ajudar-me.

13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

Sejam confundidos e consumidos os que são adversários da minha alma; cubram-se de opróbrio e de confusão aqueles que procuram o meu mal.

14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

Mas eu esperarei continuamente, e te louvarei cada vez mais.

15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

A minha boca manifestará a tua justiça e a tua salvação todo o dia, pois não conheço o número delas.

16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

Sairei na força do Senhor Deus, farei menção da tua justiça, e só dela.

17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

Ensinaste-me, ó Deus, desde a minha mocidade; e até aqui tenho anunciado as tuas maravilhas.

18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

Agora também, quando estou velho e de cabelos brancos, não me desampares, ó Deus, até que tenha anunciado a tua força a esta geração, e o teu poder a todos os vindouros.

19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

Também a tua justiça, ó Deus, está muito alta, pois fizeste grandes coisas: ó Deus, quem é semelhante a ti

20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

Tu, que me tens feito ver muitos males e angústias, me darás ainda a vida, e me tirarás dos abismos da terra.

21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

Aumentarás a minha grandeza, e de novo me consolarás.

22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

Também eu te louvarei com o saltério, bem como à tua verdade, ó meu Deus, cantarei com a harpa a ti, ó Santo de Israel.

23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

Os meus lábios exultarão quando eu te cantar, assim como a minha alma que tu remiste.

24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

A minha língua falará da tua justiça todo o dia; pois estão confundidos e envergonhados aqueles que procuram o meu mal.