< Psaltaren 71 >
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
MAIN Ieowa, i liki komui, kom der mueid on, i en jarodi kokolata.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
Kom kotin dore ia la pweki omui pun, o kotin jauaja ia, o kotin kapaike don ia karon omui kan o jauaja ia.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Komui en koti wiala ia paipalap, waja i pan kak pitila ia anjau karoj, pwe kom kotin inauki on ia er, me kom pan dore ia la, pwe komui ai paip o ai kel.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Ai Kot, jauaja ia jan nan pa en me doo jan Kot, o jan nan pa en me japun o weit.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
Pwe komui kapore pa i, Main Ieowa, komui ai kel jan ni ai pulepul.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
I liki komui jan ni ai ipwidier, o komui me kaipwi ia jan nan kaped en in ai, i pan kapina komui kokolata.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
Nai dueta meakot me kapuriamui on me toto; a komui kel pa i manaman.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Kom kotin kadireki au ai kapin o danke on komui.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Kom der kotin kaje ia la ni ai mala, o der muei jan ia ni ai pan luetala.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
Pwe ai imwintiti kin palian ia ni ar lokaia, o me kin majamajan ia, kin kapakapun pena,
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
O indinda: Kot muei janer i, komail paki o koledi i, pwe jota jauaj pa a.
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
Main Kot, kom der kotin doo wei jan ia, Main Kot! Kom kotin madando o jauaja ia.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
A me palian ia en namenokala o jarodi; o me rapa kin ia, pwen kame ia la, ren kadupale kidi namenok o lalaue.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
A i pan auiauita, o i pan kalaudela ai kapin on komui kokolata.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
Au ai en kaloki jili omui pun, o omui kamau pan ran karoj, me jota kak wadawad pena.
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
I kin weweid jili ni mana en Ieowa Kaun; i pan kapina omui pun eta.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
Main Kot, kom kotin padaki on ia er jan ni ai pulepul, o i kaloki jili omui manaman akan jan maj kokodo lel met.
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Main Kot, kom der kotin muei jan ia ni ai mala, pit en mon ai lao puetepuetala, lao i pan padaki on jeri en jeri kan omui wiawia o on me pan kokodo omui manaman.
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
Main Kot, omui pun meid ileile, kom kin wiada dodok lapalap. Main Kot, ij me rajon komui?
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
Pwe komui kotiki on kit er kamajak laud o toto, o kom kotin pur on kamau kit ada o wai ia dado jan nan waja lol.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Komui pan kotin kaileile ia da, o kom pan kotin pur on kamait ia la.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
I ap pan kapinaki komui kajan, pweki omui melel, ai Kot, I pan kauleki on komui arp, on komui, me Jaraui en Ijrael.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
Kil in au ai o nen i, me re kotin dorelar, pan pereperen o kauli on komui.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
Pil lo i pan indinda duen omui pun jan manjan lel jautik. Pwe irail, me men kawe ia la, namenokala o jarodier.