Psaltaren 71
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
Kuwe Thixo, sengithole isiphephelo; mangingayangiswa lanini.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
Ngihlenga ungikhulule ngokulunga kwakho; ngilalela, woza ngokuphangisa ungisindise.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Woba lidwala lami lokuphephela, lapho engingaya khona loba nini; tshono umlayo wokuba ngisindiswe, ngoba ulidwala lami lenqaba yami.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Ngikhulula, Oh Nkulunkulu, esandleni sababi, emandleni abantu ababi abalochuku.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
Ngoba ube ulithemba lami, Oh Thixo Wobukhosi, ithemba lami kusukela ebutsheni bami.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
Kusukela ekuzalweni kwami ngahle ngeyama kuwe; nguwe owangikhuphayo esiswini sikamama. Ngizakudumisa njalonjalo.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
Senginjengomhlolo kwabanengi, kodwa wena uyisiphephelo sami esiqinileyo.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Umlomo wami ugcwele udumo lwakho, umemezela inkazimulo yakho ilanga lonke.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Ungangilahleli kude nxa sengiluphele; ungangifulatheli lapho amandla ami esephelile.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
Ngoba izitha zami zikhuluma kubi ngami; labo abalindele ukungibulala bahlangana ngami.
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
Bathi, “UNkulunkulu usemlahlile; xotshanani laye limbambe, ngoba kakho ozamlamulela.”
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
Ungabi khatshana kwami, Oh Nkulunkulu; woza masinyane, Oh Nkulunkulu wami, uzongisiza.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Sengathi labo abangethesa amacala bangabhubha beyangekile; sengathi labo abafuna ukungilimaza bangabhixwa ngehlazo lokuyangeka.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
Kodwa mina ngizahlala ngithembile; ngizakudumisa kakhulu.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
Umlomo wami uzafakaza ngokulunga kwakho, langensindiso yakho ilanga lonke, lokuba ngingasazi isilinganiso sayo.
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
Ngizakuza ngifakaze ngemisebenzi yakho emikhulu, Oh Thixo Wobukhosi; ngizafakaza ngokulunga kwakho, okwakho wedwa.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
Kusukela ebutsheni bami, Oh Nkulunkulu, wangifundisa, kuze kube lamuhla ngimemezela imisebenzi yakho emangalisayo.
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Lokuba sengiluphele sengiyimpunga ungangideli, Oh Nkulunkulu, ngize ngifakaze ngamandla akho esizukulwaneni esizayo, amandla akho kubo bonke abalandelayo.
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
Ukulunga kwakho kufika emkhathini, Oh Nkulunkulu, wena osuwenze izinto ezinkulu. Ngubani, Oh Nkulunkulu, onjengawe?
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
Loba usungenze ngabona inhlupheko ezinengi lezibuhlungu, uzangenyula njalo ekujuleni komhlabathi.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Uzalwandisa udumo lwami ungiduduze futhi njalo.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
Ngizakudumisa ngechacho ngenxa yokuthembeka kwakho, Nkulunkulu wami; ngizahlabelela indumiso kuwe ngomqangala, wena oNgcwele ka-Israyeli.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
Izindebe zami zizamemeza ngentokozo lapho ngihlabelela indumiso kuwe mina ongisindisileyo.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
Ulimi lwami luzatshona lukhuluma ngokulunga kwakho ilanga lonke, ngoba labo abafuna ukungilimaza sebeyangisiwe basanganiswa.
