< Psaltaren 71 >

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
Des fils de Jonadab et des premiers captifs.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
Délivrez-moi dans votre justice, et arrachez-moi à la persécution. Inclinez vers moi votre oreille, et sauvez-moi.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Soyez-moi un Dieu protecteur, et un lieu fortifié; afin que vous me sauviez; Parce que c’est vous qui êtes mon ferme appui et mon refuge.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Mon Dieu, arrachez-moi de la main d’un pécheur, d’un homme agissant contre la loi et inique;
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
Parce que c’est vous qui êtes ma patience, Seigneur; Seigneur, mon espérance depuis ma jeunesse.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
Sur vous j’ai été appuyé à ma naissance: dès le sein de ma mère vous avez été mon protecteur. Vous avez toujours été l’objet de mes chants.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
Je suis devenu comme un prodige pour la plupart; mais vous êtes mon aide puissant.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Que ma bouche soit remplie de louange, afin que je chante votre gloire; tout le jour, votre grandeur.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Ne me rejetez pas au temps de ma vieillesse; lorsque ma force m’a manqué, ne m’abandonnez pas.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
Parce que mes ennemis ont parlé de moi, et ceux qui observaient mon âme ont tenu conseil ensemble,
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
Disant: Dieu l’a délaissé, poursuivez-le, saisissez-le: parce qu’il n’est personne qui le délivre.
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
Dieu, ne vous éloignez pas de moi; mon Dieu, voyez à me secourir.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Qu’ils soient confondus, et qu’ils périssent, ceux qui disent du mal de mon âme: qu’ils soient couverts de confusion et de honte, ceux qui me cherchent des maux.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
Pour moi, toujours j’espérerai: j’ajouterai à toutes vos louanges.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
Ma bouche annoncera votre justice, tout le jour, et votre salut. Parce que je n’ai pas connu une science vaine,
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
J’entrerai dans les puissances du Seigneur: Seigneur, je me souviendrai de votre justice seule.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
Ô Dieu, vous m’avez instruit dès ma jeunesse, et je publierai vos merveilles opérées jusqu’à ce jour,
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Et dans ma vieillesse et ma décrépitude, ô Dieu; ne me délaissez pas, jusqu’à ce que j’annonce votre bras à toute la génération qui doit venir;
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
Et votre justice, ô Dieu, qui s’élèvent jusqu’aux cieux, et les grandes choses que vous avez faites: ô Dieu, qui est semblable à vous?
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
Que vous m’avez montré de tribulations nombreuses et pénibles! mais revenant, vous m’avez rendu la vie, et vous m’avez ramené des abîmes de la terre.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Vous avez multiplié votre magnificence; et revenant, vous m’avez consolé.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
Aussi moi je glorifierai en vous, sur des instruments de psaume, votre vérité: ô Dieu, je vous chanterai sur la harpe, vous qui êtes le saint d’Israël.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
Mes lèvres exulteront, lorsque je vous chanterai, ainsi que mon âme que vous avez rachetée;
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
Et ma langue aussi s’exercera tout le jour à chanter votre justice, alors que seront confondus et couverts de honte ceux qui me cherchent des maux.

< Psaltaren 71 >