Psaltaren 71

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

Éternel, je me suis retiré vers toi; que je ne sois jamais confus!

2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

Délivre-moi par ta justice et me fais échapper; incline ton oreille vers moi et sauve-moi!

3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

Sois pour moi un rocher de retraite, où je puisse toujours me retirer; tu as ordonné que je sois sauvé; car tu es mon rocher et ma forteresse.

4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

Mon Dieu, délivre-moi de la main du méchant, de la main du pervers et de l'oppresseur.

5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

Car tu es mon attente, Seigneur Éternel, ma confiance dès ma jeunesse.

6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

Je me suis appuyé sur toi dès ma naissance; c'est toi qui m'as tiré du sein de ma mère; tu es ma louange en tout temps.

7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

J'ai été comme un monstre aux yeux de plusieurs; mais toi, tu es ma forte retraite.

8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

Que ma bouche soit pleine de ta louange et de ta gloire chaque jour!

9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

Ne me rejette pas au temps de la vieillesse; quand ma force s'en va, ne m'abandonne pas!

10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

Car mes ennemis parlent de moi; ceux qui guettent mon âme tiennent conseil ensemble,

11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

Disant: Dieu l'a abandonné; poursuivez-le et le saisissez, car il n'y a personne qui le délivre.

12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

O Dieu! ne t'éloigne pas de moi; mon Dieu, accours à mon aide!

13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

Que les ennemis de mon âme soient couverts d'opprobre et de honte; que ceux qui cherchent ma perte soient confus, et qu'ils périssent!

14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

Mais moi, j'espérerai toujours, et je te louerai de plus en plus.

15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

Ma bouche racontera chaque jour ta justice et tes délivrances; car je n'en sais pas le nombre.

16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

J'irai louant tes grandes œuvres, Seigneur Éternel; je célébrerai ta seule justice.

17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

O Dieu! tu m'as instruit dès ma jeunesse, et jusqu'ici j'ai annoncé tes merveilles.

18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

Et même jusqu'à la vieillesse, jusqu'à la blanche vieillesse, ô Dieu, ne m'abandonne pas; jusqu'à ce que j'aie annoncé la force de ton bras à cette génération, ta puissance à tous ceux qui naîtront,

19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

Et ta justice, ô Dieu, qui est haut élevée. Tu fais de grandes choses. O Dieu! qui est semblable à toi?

20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

Toi qui, m'ayant fait voir plusieurs détresses et plusieurs maux, reviens me rendre la vie, et qui me fais remonter hors des abîmes de la terre.

21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

Tu accroîtras ma grandeur, et tu me consoleras encore.

22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

Aussi je te louerai sur l'instrument du luth, pour ta fidélité, ô mon Dieu! Je te psalmodierai sur la harpe, ô Saint d'Israël!

23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

Mes lèvres, et mon âme que tu as rachetée, chanteront de joie quand je te psalmodierai.

24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

Ma langue aussi chaque jour redira ta justice; car ceux qui cherchent mon mal seront honteux et rougiront.