Psaltaren 71
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
In thee, O LORD! do I put my trust! Let me never be put to shame!
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
In thy goodness deliver and rescue me; Incline thine ear to me, and save me!
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Be thou the rock of my abode, where I may continually resort! Thou hast granted me deliverance; For thou art my rock and my fortress!
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Save me, O my God! from the hand of the wicked, -From the hand of the unjust and cruel!
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
For thou art my hope, O Lord Jehovah! Thou hast been my trust from my youth!
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
Upon thee have I leaned from my birth; From my earliest breath thou hast been my support; My song hath been continually of thee!
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
I am a wonder to many, But thou art my strong refuge.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Let my mouth be filled with thy praise; Yea, all the day long, with thy glory.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Cast me not off in mine old age; Forsake me not, When my strength faileth!
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
For my enemies speak against me, And they who lay wait for my life consult together:
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
“God,” say they, “hath forsaken him; Pursue and seize him; for he hath none to deliver him!”
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
O God! be not far from me! Come speedily to mine aid, O my God!
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Let them perish with shame who are my enemies; Let them be covered with contempt and dishonor who seek my hurt!
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
But I will hope continually; I shall yet praise thee more and more.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
My mouth shall speak of thy goodness, —Of thy sure protection all the day long; For thy mercies are more than I can number.
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
I will celebrate thy mighty deeds, O Lord Jehovah! I will make mention of thy goodness, of thine only!
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
O God! thou hast taught me from my youth, And thus far have I declared thy wondrous deeds;
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
And now, when I am old and gray-headed, O God! forsake me not, Until I make known thine arm to the next generation, -Thy mighty power to all that are to come!
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
For thy goodness, O God! reacheth to the heavens; Wonderful things doest thou! O God! who is like unto thee?
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
Thou hast suffered us to see great and grievous troubles; Thou wilt again give us life, And wilt bring us back from the depths of the earth!
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Thou wilt increase my greatness; Thou wilt again comfort me!
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
Then will I praise thee with the psaltery; Even thy faithfulness, O my God! To thee will I sing with the harp, O Holy One of Israel!
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
My lips shall rejoice, when I sing to thee; And my soul, which thou hast redeemed from death;
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
My tongue also shall continually speak of thy righteousness: For all who seek my hurt are brought to shame and confounded.
