Psaltaren 71
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
In thee, O Lord, do I put my trust; let me never be made ashamed.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
In thy righteousness do thou deliver me and release me: incline thy ear unto me, and save me.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Be thou unto me a rocky habitation, whereunto I may continually resort, which thou hast ordained to save me; for my rock and my strong-hold art thou.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
O my God, release me out of the hand of the wicked, out of the grasp of the unrighteous and violent man.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
For thou art my hope, O Lord Eternal: thou art my trust from my youth.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
By thee have I been supported from my birth: thou art he that took me out of my mother's womb: of thee is my praise continually.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
As a wonderful token have I been unto many; but thou art my strong refuge.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
My mouth shall be filled with thy praise, and with thy glory all the day.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Cast me not off in the time of old age: when my strength faileth, forsake me not.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
For my enemies speak of me; and they that watch for my soul take counsel together,
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
Saying, “God hath forsaken him: pursue and seize him: for there is none to deliver.”
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
O God, be not far from me: O my God, hasten to my help.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Let those be made ashamed, let them perish, that are adversaries to my soul: let those be covered with reproach and dishonor that seek my unhappiness.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
But I will continually hope, and will add yet more to all thy praise.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
My mouth shall relate thy righteousness, all the day thy salvation; for I know not their numbers.
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
I will come to praise the mighty deeds of the Lord Eternal: I will make mention of thy righteousness, yea, thine only.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
O God, thou hast taught me from my youth: and hitherto I ever tell of thy wondrous deeds.
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Therefore also even in old age, and when I am grayheaded, O God, forsake me not: until I have told of thy strength unto [this] generation, to every one that may come of thy might.
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
And thy righteousness, O God, reacheth even to the height, thou, who hast done great things: O God, who is like thee!
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
Thou, who hast shown me great distresses and misfortunes, wilt again revive me; and from the depths of the earth wilt thou bring me up again.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Thou wilt increase my greatness, and wilt turn round and comfort me.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
Also I, I will thank thee with the psaltery, [for] thy truth, O my God: I will sing unto thee with the harp, O thou Holy One of Israel.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
My lips shall shout joyfully when I sing unto thee; and my soul [too], which thou hast redeemed.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
Also my tongue shall speak all the day of thy righteousness; for ashamed, for put to the blush are those that seek my unhappiness.
