Psaltaren 71
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
By David, [a Psalm sung by] the sons of Jonadab, and the first that were taken captive. O Lord, I have hoped in you: let me never be put to shame.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
In your righteousness deliver me and rescue me: incline your ear to me, and save me.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Be to me a protecting God, and a strong hold to save me: for you are my fortress and my refuge.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Deliver me, O my God, from the hand of the sinner, from the hand of the transgressor and unjust man.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
For you are my support, O Lord; O Lord, [you are] my hope from my youth.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
On you have I been stayed from the womb: from the belly of my mother you are my protector: of you is my praise continually.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
I am become as it were a wonder to many: but you are [my] strong helper.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Let my mouth be filled with praise, that I may hymn your glory, [and] your majesty all the day.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Cast me not off at the time of old age; forsake me not when my strength fails.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
For mine enemies have spoken against me; and they that lay wait for my soul have taken counsel together,
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
saying, God has forsaken him: persecute you and take him; for there is none to deliver [him].
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
O God, go not far from me, O my God, draw near to my help.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Let those that plot against my soul be ashamed and utterly fail: let those that seek my hurt be clothed with shame and dishonor.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
But I will hope continually, and will praise you more and more.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
My mouth shall declare your righteousness openly, [and] your salvation all the day; for I am not acquainted with the affairs [of men].
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
I will go on in the might of the Lord: O Lord, I will make mention of your righteousness only.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
O God, you have taught me from my youth, and until now will I declare your wonders;
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
even until I am old and advanced in years. O God, forsake me not; until I shall have declared your arm to all the generation that is to come:
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
even your power and your righteousness, O God, up to the highest [heavens, even] the mighty works which you has done: O God, who is like to you?
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
What afflictions many and sore have you showed me! yet you did turn and quicken me, and brought me again from the depths of the earth.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
You did multiply your righteousness, and did turn and comfort me, and brought me again out of the depths of the earth.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
I will also therefore give thanks to you, O God, [because of] your truth, on an instrument of psalmody: I will sing psalms to you on the harp, O Holy One of Israel.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
My lips shall rejoice when I sing to you; and my soul, which you have redeemed.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
Moreover also my tongue shall dwell all the day upon your righteousness; when they shall be ashamed and confounded that seek my hurt.
