< Psaltaren 71 >

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
In you, O LORD, do I put my trust: let me never be put to confusion.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
Deliver me in your righteousness, and cause me to escape: incline your ear to me, and save me.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Be you my strong habitation, where I may continually resort: you have given commandment to save me; for you are my rock and my fortress.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Deliver me, O my God, out of the hand of the wicked, out of the hand of the unrighteous and cruel man.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
For you are my hope, O Lord GOD: you are my trust from my youth.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
By you have I been held up from the womb: you are he that took me out of my mother’s bowels: my praise shall be continually of you.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
I am as a wonder to many; but you are my strong refuge.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Let my mouth be filled with your praise and with your honor all the day.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Cast me not off in the time of old age; forsake me not when my strength fails.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
For my enemies speak against me; and they that lay wait for my soul take counsel together,
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
Saying, God has forsaken him: persecute and take him; for there is none to deliver him.
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
O God, be not far from me: O my God, make haste for my help.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Let them be confounded and consumed that are adversaries to my soul; let them be covered with reproach and dishonor that seek my hurt.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
But I will hope continually, and will yet praise you more and more.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
My mouth shall show forth your righteousness and your salvation all the day; for I know not the numbers thereof.
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
I will go in the strength of the Lord GOD: I will make mention of your righteousness, even of your only.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
O God, you have taught me from my youth: and till now have I declared your wondrous works.
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Now also when I am old and gray headed, O God, forsake me not; until I have showed your strength to this generation, and your power to every one that is to come.
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
Your righteousness also, O God, is very high, who have done great things: O God, who is like to you!
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
You, which have showed me great and sore troubles, shall quicken me again, and shall bring me up again from the depths of the earth.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
You shall increase my greatness, and comfort me on every side.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
I will also praise you with the psaltery, even your truth, O my God: to you will I sing with the harp, O you Holy One of Israel.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
My lips shall greatly rejoice when I sing to you; and my soul, which you have redeemed.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
My tongue also shall talk of your righteousness all the day long: for they are confounded, for they are brought to shame, that seek my hurt.

< Psaltaren 71 >