< Psaltaren 71 >
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
In thee, Jehovah, do I trust: let me never be ashamed.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
Deliver me in thy righteousness, and rescue me; incline thine ear unto me, and save me.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Be to me a rock of habitation, whereunto I may continually resort: thou hast given commandment to save me; for thou art my rock and my fortress.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
My God, rescue me out of the hand of the wicked, out of the hand of the unrighteous and cruel man.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
For thou art my hope, O Lord Jehovah, my confidence from my youth.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
On thee have I been stayed from the womb; from the bowels of my mother thou didst draw me forth: my praise shall be continually of thee.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
I have been as a wonder unto many; but thou art my strong refuge.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
My mouth shall be filled with thy praise, with thy glory, all the day.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Cast me not off in the time of old age; forsake me not when my strength faileth.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
For mine enemies speak against me, and they that watch for my soul consult together,
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
Saying, God hath forsaken him; pursue and seize him, for there is none to deliver.
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
O God, be not far from me; my God, hasten to my help.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Let them be ashamed, let them be consumed, that are adversaries to my soul; let them be covered with reproach and dishonour that seek my hurt.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
But as for me, I will hope continually, and will praise thee yet more and more.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
My mouth shall declare thy righteousness, [and] thy salvation all the day: for I know not the numbers [thereof].
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
I will go in the might of the Lord Jehovah; I will recall thy righteousness, thine alone.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
O God, thou hast taught me from my youth, and hitherto have I proclaimed thy marvellous works:
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Now also, when I am old and greyheaded, O God, forsake me not, until I have proclaimed thine arm unto [this] generation, thy might to every one that is to come.
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
And thy righteousness, O God, reacheth on high, thou who hast done great things: O God, who is like unto thee?
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
Thou, who hast shewn us many and sore troubles, wilt revive us again, and wilt bring us up again from the depths of the earth;
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Thou wilt increase my greatness, and comfort me on every side.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
I will also praise thee with the psaltery, even thy truth, my God; unto thee will I sing psalms with the harp, thou holy One of Israel.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
My lips shall exult when I sing psalms unto thee; and my soul, which thou hast redeemed.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
My tongue also shall talk of thy righteousness all the day; for they shall be ashamed, for they shall be brought to confusion, that seek my hurt.