Psaltaren 71

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

HERRE, jeg lider på dig, lad mig aldrig i evighed skuffes.

2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

Frels mig og udfri mig i din Retfærdighed, du bøjede dit Øre til mig;

3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

red mig og vær mig en Tilflugtsklippe, en Klippeborg til min Frelse; thi du er min Klippe og Borg!

4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

Min Gud, fri mig ud af gudløses Hånd, af Niddings og Voldsmands Kløer;

5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

thi du er mit Håb, o Herre! Fra min Ungdom var HERREN min Tillid;

6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

fra Moders Skød har jeg støttet mig til dig, min Forsørger var du fra Moders Liv, dig gælder altid min Lovsang.

7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

For mange står jeg som mærket af Gud, men du er min stærke Tilflugt;

8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

min Mund er fuld af din Lovsang, af din Ære Dagen lang.

9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

Forkast mig ikke i Alderdommens Tid og svigt mig ikke, nu Kraften svinder;

10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

thi mine Fjender taler om mig, de der lurer på min Sjæl, holder Råd:

11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

"Gud har svigtet ham! Efter ham! Grib ham, thi ingen frelser!"

12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

Gud, hold dig ikke borte fra mig, il mig til Hjælp, min Gud;

13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

lad dem blive til Skam og Skændsel, dem, der står mig imod, lad dem hylles i Spot og Spe, dem, der vil mig ondt!

14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

Men jeg, jeg vil altid håbe, blive ved at istemme din Pris;

15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

min Mund skal vidne om din Retfærd, om din Frelse Dagen lang; thi jeg kender ej Ende derpå.

16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

Jeg vil minde om den Herre HERRENs Vælde, lovsynge din Retfærd, kun den alene.

17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

Gud, du har vejledt mig fra min Ungdom af, dine Undere har jeg forkyndt til nu;

18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

indtil Alderdommens Tid og de grånende Hår svigte du mig ikke, o Gud. End skal jeg prise din Arm for alle kommende Slægter.

19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

Din Vælde og din Retfærdighed når til Himlen, o Gud; du, som øvede store Ting, hvo er din Lige, Gud?

20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

Du, som lod os skue mange fold Trængsel og Nød, du kalder os atter til Live og drager os atter af Jordens Dyb;

21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

du vil øge min Storhed og atter trøste mig.

22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

Til Gengæld vil jeg til Harpespil prise din Trofasthed, min Gud, lege på Citer for dig, du Israels Hellige;

23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

juble skal mine Læber - ja, jeg vil lovsynge dig og min Sjæl, som du udløste;

24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

også min Tunge skal Dagen igennem forkynde din Retfærd, thi Skam og Skændsel får de, som vil mig ilde.