Psaltaren 71
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
Kathutkung: Panuekhoeh Oe BAWIPA, nang doeh na kâuep. Kaya hoi na awm sak hanh.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
Na lannae hoi na rungngang nateh, na hlout sak haw. Kai koe lah na hnâpakeng nateh na rungngang haw.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Kai ni pou ka pâtam teh ka onae lungsong lah awm haw. Kai rungngang hanelah kâ na poe teh, kaie lungsong, kaie rapan lah na o.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Oe ka Cathut, tamikathout kut dawk hoi thoseh, tamikalanhoehe hoi tamitongthoe kut dawk hoi thoseh, na rungngang haw.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
Bangkongtetpawiteh, oe Bawipa Jehovah, nang teh ka camo nahoi na kâuep e lah na o.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
Pek ka khe hoi na kuet teh, nang teh anu von thung hoi na ka lat e lah na o. Nang teh pou na pholen han.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
Tami moikapap kângai karusakkung lah ka o. Hatei, nang teh kacake kânguenae doeh.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Ka pahni teh nang pholennae hoi akawi teh, hnintangkuem nange pholennae hoi kawi naseh.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Ka matawng toteh na hnoun hanh lah a. Ka tha a youn toteh na cettakhai hanh lah a.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
Bangkongtetpawiteh, ka tarannaw ni na pathoe awh. Kai thei han a ngai awh dawkvah, pouknae a kâpoe awh teh, na pawp awh.
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
Cathut ni a ceitakhai toe. Pâlei awh nateh man awh. Bangkongtetpawiteh, ka rungngang hane awm hoeh telah ati awh.
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
Oe Cathut, na hlat takhai hanh. Oe ka Cathut, karanglah na kabawm haw.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Ka hringnae ka tarannaw hah kayayeirai hoi rawknae koe phat awh naseh. Runae poe hanlah kakâcainaw hah pahuipalamnae hoi yeiraiponae ni ramuk awh naseh.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
Hatei, pou ka ngaihawi vaiteh, hoehoe ka pholen han.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
Ka pahni ni na lannae a dei vaiteh, na rungngangnae heh hnintangkuem a hramkhai han. Bangkongtetpawiteh, a lungmanae parei teh baw thai hoeh.
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
Bawipa Jehovah, thaonae dawk ka cei han. Na lannae nange lannae dueng doeh ka dei han.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
Oe Cathut, ka camo nah hoi na cangkhai toe, Atu totouh kângairu hno na sak e hah ka pâpho.
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Sekatha taminaw hoi ka tâcawt hane naw koe na thaonae hoi na hnotithainae ka pâpho hoeh roukrak, ka matawng teh ka sam a po toteh, Oe Cathut na cettakhai hanh.
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
Oe Cathut, na lannae hai a rasang poung. Oe Cathut, hnokalen kasakkung, nang patetlah apimouh ouk kaawm va.
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
Kalen ni teh ka patawpoung e runae na kâhmosakkung nang ni na roung sak nateh, kadung poung e talai thung hoi bout na rasat haw.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Ka tawntanae na pung sak vaiteh, lung bout na pahawi han.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
Tamawi hoi na pholen han. Oe Cathut, yuemkamcu lah na onae hah ka pholen han. Oe Isarel e Kathoung Cathut, ratoung hoi la sak laihoi na pholen han.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
Nang pholen laihoi la ka sak toteh, ka pahni teh a lunghawi katang han. Na ratang e ka hringnae hai a lunghawi han.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
Ka lai ni hai kanîruirui pout laipalah na lannae a dei han. Bangkongtetpawiteh, runae poe hanlah kakâcainaw hah lungpout laihoi yeiraipo sak lah ao toe.
