Psaltaren 70

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, till åminnelse. Skynda dig, Gud, till att frälsa mig; Herre, till att hjelpa mig.

Nǝƣmiqilǝrning bexiƣa tapxurulup, «ǝslitix üqün» oⱪulsun dǝp, Dawut yazƣan küy: — Pǝrwǝrdigar, meni ⱪutⱪuzuxⱪa aldiriƣaysǝn! Pǝrwǝrdigar, tez kelip manga yardǝm ⱪilƣaysǝn!

2 Skämme sig, och komme på skam, de som efter mine själ stå; vände tillrygga, och komme på skam, de mig ondt önska;

Mening jenimni izdǝwatⱪanlar yǝrgǝ ⱪaritilip rǝswa ⱪilinsun; Mening ziyinimdin hursǝn bolƣanlar kǝynigǝ yandurulup xǝrmǝndǝ bolƣay.

3 Att de måtte på skam komma igen, som öfver mig ropa: Så, så.

Meni: — «Waⱨ! Waⱨ!» dǝp mǝshirǝ ⱪilƣanlar ɵz xǝrmǝndilikidin kǝynigǝ yanƣay!

4 Fröjde, och glädje sig i dig, de som efter dig fråga; och de som dina salighet älska, säga alltid: Gud vare högeliga lofvad.

Biraⱪ Seni izdigüqilǝrning ⱨǝmmisi Sǝndǝ xadlinip huxal bolƣay! Nijatliⱪingni sɵygǝnlǝr ⱨǝmixǝ: «Huda uluƣlansun» deyixkǝy.

5 Men jag är eländig och fattig; Gud, var snar till mig; ty du äst min hjelpare och förlossare; min Herre, fördröj icke.

Biraⱪ mǝn ezilgǝnmǝn, ⱨǝm yoⱪsulmǝn; Yenimƣa tezdin kǝl, i Huda! Sǝn mening yardǝmqim, mening azad ⱪilƣuqim; I Pǝrwǝrdigar, keqikmǝy kǝlgǝysǝn!