Psaltaren 70

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, till åminnelse. Skynda dig, Gud, till att frälsa mig; Herre, till att hjelpa mig.

To the victorie `of Dauid, `to haue mynde. God, biholde thou in to myn heelp; Lord, hast thou to helpe me.

2 Skämme sig, och komme på skam, de som efter mine själ stå; vände tillrygga, och komme på skam, de mig ondt önska;

Be thei schent, and aschamed; that seken my lijf. Be thei turned a bak; and schame thei, that wolen yuels to me.

3 Att de måtte på skam komma igen, som öfver mig ropa: Så, så.

Be thei turned awei anoon, and schame thei; that seien to me, Wel! wel!

4 Fröjde, och glädje sig i dig, de som efter dig fråga; och de som dina salighet älska, säga alltid: Gud vare högeliga lofvad.

Alle men that seken thee, make fulli ioie, and be glad in thee; and thei that louen thin heelthe, seie euere, The Lord be magnyfied.

5 Men jag är eländig och fattig; Gud, var snar till mig; ty du äst min hjelpare och förlossare; min Herre, fördröj icke.

Forsothe Y am a nedi man, and pore; God, helpe thou me. Thou art myn helper and my delyuerere; Lord, tarye thou not.