Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. Se Ära i Ordförkl.
