Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
Pesem meševita Davidova, katero je pel Gospodu na besede Kusa Benjaminca. Gospod, Bog moj, k tebi pribegam; reši me vseh preganjalcev mojih in oprosti me.
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
Da ne zgrabi kakor lev duše moje in raztrga, ko ni pomočnika.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
Gospod, Bog moj, ako sem storil tisto, ako je krivica na rokah mojih:
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
Ako sem storil hudo v miru živečemu z menoj, ki sem mu rad pomagal, kateri me je zatiral po krivem:
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
Preganja naj sovražnik dušo mojo in dohiti ter potepta na tleh življenje moje; in storí naj, da v prahu biva slava moja.
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
Vstani, Gospod, v jezi svoji; dvigni se silno razkačen proti njim, ki me zatirajo; in čuj nad menoj, sodbo si zapovedal.
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Torej narodov zbor naj te obdá in nad njim vrni se v višavo.
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Gospod sodi ljudstva; sodi me, Gospod, po pravičnosti moji in po nedolžnosti moji razsodi zame.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Propade naj, prosim, zlo krivičnih, in pravičnega utrdi; kakor preiskuješ srca in obisti, Bog pravični.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Ščit moj je v Bogu, ki daje blaginjo pravičnim v srci,
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
V Bogu, ki je pravičnemu bramba in Bogu mogočnem, ki se srdi vsak dan.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Ako se ne izpreobrne krivični, nabrusi svoj meč; lok svoj je napél in pomeril vanj.
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Pomeril je vanj smrtno orožje; pušice svoje zgrabi zoper divjajoče.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Glej, rodil bode ničemurnost; kakor je spočel nadlogo, tako bode rodil laž.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Vodnjak je kopal in izglobal ga; vanj je planil, v jami opravljat delo svoje.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Povrne se nadloga njegova na glavo njegovo in nad téme njegovo pride njegova krivica.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Slaviti hočem Gospoda po pravici njegovi in prepeval bodem imenu Gospoda najvišjega.
