Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
Ein siggajon av David, som han song for Herren på grunn av benjaminiten Kus’ ord. Herre, min Gud! Eg flyr til deg; frels meg frå alle mine forfylgjarar og berga meg,
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
so han ikkje som ei løva skal riva ut mi sjæl, riva sund, og ingen som bergar!
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
Herre, min Gud! Dersom eg hev gjort dette, dersom det er urett i mine hender,
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
dersom eg hev gjort vondt imot den som heldt fred med meg, og plundra den som trengde meg utan orsak:
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
so lat fienden forfylgja mi sjæl og nå henne og trøda ned mitt liv til jordi og leggja mi æra i moldi! (Sela)
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
Statt upp, Herre, i din vreide! reis deg upp imot ofsen hjå deim som trengjer meg, og vakna upp til hjelp for meg, du som hev påbode dom!
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Og lat ei samling av folkeslag standa rundt ikring deg, og far upp att yver deim til det høge!
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Herren held dom yver folki. Døm meg, Herre, etter mi rettferd og etter den uskyld som er hjå meg!
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Lat då vondskapen hjå dei ugudlege få ende, og styrk den rettferdige! For du er den som prøver hjarto og nyro, ein rettferdig Gud.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Min skjold er hjå Gud, han frelser deim som er trugne i hjarta.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Gud er ein rettferdig domar, og ein Gud som harmast kvar dag.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
So framt ein ikkje vender um, so kvesser han sitt sverd; sin boge hev han spent og gjort ferdig
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
og stelt til banevåpn til rettes imot honom; sine piler gjer han brennande.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Sjå, han skal til å føda misgjerning; han gjeng med ulukka og føder lygn.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Ei grav hev han grave og hola ut; men han fell i den greft som han gjorde.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Den ulukka han gjer, kjem att yver hans hovud, og yver hans kvervel fell hans valdsverk ned.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Eg vil prisa Herren etter hans rettferd og lovsyngja namnet åt Herren den Høgste.
