Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
Ra Anumzana nagri Anumzamoka, kagripi fra nekuanki, nahenaku'ma navrarizama ne-esagenka nagu'vazinka naza huo.
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
Ana'ma osnankeno'a laionimo'ma nehiaza hu'za nahe'za tagna taganu vazisageno mago vahe'mo'e huno eme naza huno nagura ovazigahie.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
Ra Anumzana nagri Anumzamoka, nagrama vahe'ma zamazeri haviza huge, nzampima hazenke'zama mege,
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
hazenke'a omne vahe kefo avu'ava huntege, agafa'a omne zante ha' vahe'ni'amofo feno rohumare'na erige'ma hu'nenuana geno'a,
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
zamatrege'za ha' vahe'nimo'za narotgo hu'za nazeri'za zamaga kanonu kugusopafi nahetrenage'na ra nagigura nagesa ontahi'na frineno.
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
Ra Anumzamoka krimpa hezmantenka otinka, ha' vahe'niaramina kasi vazizana eri zamaveri huo. Otinka zamarimpama ahenenantaza ha' vaheni'a fatgo kavukva hunka refko huzmantenka knazana zamio.
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Atrege'za maka vahera emeri atru hu'za manigagisagenka, kagra manisga hunka mani'nenka kegava huzmanto.
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Ra Anumzana maka vahe'ma refko nehia Anumzamo nagrira refko huno keana, nagra fatgo hu'noe. Fatgo navu'nava'ene knare navu'nava hugeno, hazenke zani'a omane'neanki, marerisa Anumzamoka nagrira refko hunanto.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Fatgo Anumzamoka kagra vahe'mofo antahintahine, tumo'enena negana Anumza mani'nananki, atregeno kefo zamavu'zmavama nehaza vahe'mokizmi kefo zamavu'zmava'mo'a vaganerena, fatgo avu'ava'ma nehaza vahera zamaza huge'za hankaveti'za maniho.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Marerifa Anumzana agra hankoni'agino, agra tumo'amo'ma fatgoma hu'nea vahera zamagu'nevazie.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Anumzamo'a fatgo huno keaga refko nehia Anumzankino, maka kna arimpa ahenezmante.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Hanki mago vahe'mo'ma agu'ama rukrahe osigeno'a, Anumzamo'a kazima'a kume neganeno, ati'a refagigino karina negreno retrotrara nehie.
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Vahe'ma ahe fri ha' zama'a retro hunenteno, teve nefa'ane kevea'aramina retro hunente.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Kefo zamavu'zmava'zama nehaza vahe'mo'za kefo avu'ava zamo zamagu'afina avitege'za, a'nemo'za zamu'ene hazaza hu'za hazenke avu'ava zana zamu'ene hu'za krunagema hu'za kasenentaze.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Hagi iza'o vahe'moma taminogu'ma kerima kafintenimo'a, agra'a ana kerima kafintenia kerifi tamigahie.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Vahe'ma hazenkema hunte'nia hazenkemo'a rukrahe huno agri asenire ne-enigeno, vahe'ma azeri haviza hunaku retro'ma hania havizamo'a ete rukrahe huno agri kokovite egahie.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Fatgo avu'ava zama'agura Ra Anumzamofona susu hunente'na, muse zagame hu'na Ra Anumzana Marerifa Anumzamofona agia erisga hugahue.
