Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
Thaburi ya Daudi Wee Jehova Ngai wakwa, nĩngwĩhitha harĩwe; honokia na ũũthare kuuma kũrĩ arĩa othe manyingatithagia,
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
tondũ waga gwĩka ũguo mekũndembũranga o ta mũrũũthi, o na mandinangie icunjĩ hatarĩ mũndũ ũngĩndeithia.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
Wee Jehova Ngai wakwa, ingĩkorwo nĩnjĩkĩte ũndũ ũcio, na ngorwo njĩkĩte ũũru na moko makwa,
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
na ingĩkorwo njĩkĩte mũndũ ũũru ũrĩa ũtarĩ na haaro na niĩ, kana ngatunya thũ yakwa kĩndũ hatarĩ gĩtũmi-rĩ,
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
hĩndĩ ĩyo kĩreke thũ yakwa ĩnyiingatithie na ĩĩnyiite; tũma ĩrangĩrĩrie muoyo wakwa tĩĩri-inĩ, na ĩtũme ngome rũkũngũ-inĩ.
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
Arahũka Wee Jehova, marakara-inĩ maku; rũgama ũũkĩrĩre thũ ciakwa na marũrũ. Ũkĩra Wee Ngai wakwa, ũtuanĩre ciira na kĩhooto.
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Andũ a ndũrĩrĩ arĩa monganĩte nĩmagũthiũrũrũkĩrie. Mathamakĩre ũrĩ kũu igũrũ;
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Jehova nĩagĩtuĩre andũ othe ciira. Wee Jehova, nduĩra ciira, kũringana na ũthingu wakwa, na kũringana na ũrũngĩrĩru wakwa, Wee Ũrĩ-Igũrũ-Mũno.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Wee Ngai mũthingu, o Wee ũthuthuuragia meciiria na ngoro, kinyia ũhinya wa andũ arĩa aaganu mũthia, na ũtũme andũ arĩa athingu matũũre na thayũ.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Ngai-Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno nĩwe ngo yakwa, ũrĩa ũhonokagia arĩa arũngĩrĩru ngoro.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Ngai nĩwe ũtuanagĩra ciira na kĩhooto, nĩ Mũrungu ũrĩa wonanagia marakara make o mũthenya.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Mũndũ angĩaga kũgarũrũka, nĩekũmũnoorera rũhiũ rwake rwa njora; ũta wake nĩaũtungĩte na akaũgeeta.
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Nĩahaarĩirie indo ciake cia mbaara cia kũũragana; akahaarĩria mĩguĩ yake ĩkũrĩrĩmbũka mwaki.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Mũndũ ũrĩa ũgĩte nda ya waganu, na akooha nda ya thĩĩna, aciaraga maheeni.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Mũndũ ũrĩa wenjaga irima na akarĩthikũria, agũũaga o irima rĩu enjete.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Thĩĩna ũrĩa aambĩrĩirie ũmũcookagĩrĩra we mwene, haaro yake ĩkamũgwĩra mũtwe wake mwene.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Nĩngũcookeria Jehova ngaatho tondũ wa ũthingu wake, na ngooce rĩĩtwa rĩa Jehova Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno na rwĩmbo.
