Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
(En Sjiggajon af David, som han sang for HERREN i anledning af benjaminitten Kusj' ord.) HERRE min Gud, jeg lider på dig, frels mig og fri mig fra hver min Forfølger,
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
at han ej som en Løve skal rive mig sønder, bortrive, uden at nogen befrier.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
HERRE min Gud, har jeg handlet så, er der Uret i mine Hænder,
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
har jeg voldet dem ondt, der holdt Fred med mig, uden Årsag gjort mine Fjender Men,
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
så forfølge og indhente Fjenden min Sjæl, han træde mit Liv til Jorden og kaste min Ære i Støvet. (Sela)
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
HERRE, stå op i din Vrede, rejs dig imod mine Fjenders Fnysen, vågn op, min Gud, du sætte Retten!
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Lad Folkeflokken samles om dig, tag Sæde over den hist i det høje!
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
HERREN dømmer Folkeslag. Mig dømme du, HERRE, efter min Retfærd og Uskyld!
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
På gudløses Ondskab gøre du Ende, støt den retfærdige, du, som prøver Hjerter og Nyrer, retfærdige Gud.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Mit Skjold er hos Gud, han frelser de oprigtige af Hjertet;
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
retfærdig som Dommer er Gud, en Gud, der hver Dag vredes.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Visselig hvæsser han atter sit Sværd, han spænder sin Bue og sigter;
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
men mod sig selv har han rettet de dræbende Våben, gjort sine Pile til brændende Pile.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Se, hanundfanger Tomhed, svanger med Ulykke føder han Blændværk;
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
han grov en Grube, han huled den ud, men faldt i den Grav, han gjorde.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Ulykken falder ned på hans Hoved, hans Uret rammer hans egen Isse.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Jeg vil takke HERREN for hans Retfærd, lovsynge HERREN den Højestes Navn.
