Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
Osvědčení neviny Davidovy, o čemž zpíval Hospodinu z příčiny slov Chusi syna Jeminova. Hospodine Bože můj, v toběť doufám, vysvoboď mne ode všech protivníků mých, a vytrhni mne,
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
Aby neuchvátil jako lev duše mé, a neroztrhal, když by nebyl, kdo by vysvobodil.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
Hospodine Bože můj, učinil-li jsem to, jest-li nepravost při mně,
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
Èinil-li jsem zle tomu, kdož se ke mně pokojně choval, (nýbrž spomáhal jsem protivícímu se mi bez příčiny),
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
Nechať stihá nepřítel duši mou, i popadne, a pošlapá na zemi život můj, a slávu mou v prach uvede. (Sélah)
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
Povstaň, Hospodine, v hněvě svém, vyvyš se proti vzteklostem mých nepřátel, a prociť ke mně, nebo jsi soud nařídil.
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
I shrne se k tobě shromáždění lidí; pro ně tedy u výsost navrať se zase.
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Hospodin souditi bude lidi. Sudiž mne, Hospodine, podlé spravedlnosti mé, a podlé nevinnosti mé, kteráž při mně jest.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Ó by již k skončení přišla nešlechetnost bezbožných, spravedlivého pak abys utvrdil ty, kterýž zkušuješ srdce a ledví, Bože spravedlivý.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Bůh jest štít můj, kterýž spaseny činí upřímé srdcem.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Bůh jest soudce spravedlivý, Bůh silný hněvá se na bezbožného každý den.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Neobrátí-li se, naostříť meč svůj; lučiště své natáhl, a naměřil je.
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Připravil sobě i zbroj smrtelnou, střely své proti škůdcím přistrojil.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Aj, rodí nepravost; nebo počav těžkou bolest, urodí lež.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Jámu kopal, i vykopal ji, ale padne do dolu, kterýž přistrojil.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Obrátíť se usilování jeho na hlavu jeho, a na vrch hlavy jeho nepravost jeho sstoupí.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Slaviti budu Hospodina podlé spravedlnosti jeho, a žalmy zpívati jménu Hospodina nejvyššího.
