Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
Daid ih Shiggaion laa; Benjamin acaeng Kush ih lokthuihaih to anih mah Angraeng khaeah laa ah sak. Angraeng ka Sithaw, nang khaeah ka buep: kai pacaekthlaek kaminawk boih ban thung hoiah na pahlong ah loe, na loisak ah.
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
To tih ai nahaeloe misa mah kaipui baktiah ka hinghaih to asik pet tih boeh.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
Aw Angraeng ka Sithaw, hae hmuen ka sak pongah, ka ban ah zaehaih to oh moeng moe,
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
kai hoi angdaeh kami khaeah ka sae hmuen to ka sak, ue, takung tidoeh om ai ah, ka misa ih hmuen to ka lomh pae moeng nahaeloe;
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
ka misa mah ka hinghaih to la nasoe loe, pacaekthlaek nasoe; ue, ka hinghaih long ah atii nasoe loe, kai pakoehhaih to maiphu ah suem nasoe. (Selah)
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
Aw Angraeng, palungphuihaih hoiah angthawk ah loe, ka misanawk palungphuihaih to pakaa ah: kai han angthawk ah loe, na thuih ih lok baktih toengah lok to takroek ah.
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Kaminawk loe amkhueng o moe, nang ang ven o; nihcae han hmuensang ah amlaem let ah.
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Angraeng mah kaminawk to lokcaek tih: aw Angraeng, ka toenghaih hoi kai thungah kaom akoephaih baktih toengah, nang mah lokcaek ah.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Kami poekhaih khenkung, poeksae kami sethaih to boengsak ah loe, katoeng kami to caksak ah: aw katoeng Sithaw, nang loe palungthin ni na khet.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Poek toeng kaminawk pahlongkung Sithaw loe, kang vaenghaih ah oh.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Sithaw loe lokcaekkung katoeng ah oh, poeksae kami nuiah loe ni thokkruek palungphuihaih to amtuengsak.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Anih amlaem let ai nahaeloe, angmah ih sumsen to taak tih; angmah ih kalii to takoih ueloe, suem coek tih.
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Anih hanah duekhaih hmuennawk to paroep pae moe, pacaekthlaek kaminawk kah hanah angmah ih kaliinawk to pathoep coek boeh.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Khenah, anih loe kasae to zokpomh; kasae poekhaih hoiah zokpomh moe, amrohaih to tacawtsak.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Anih loe tangqom to takaeh moe, a takaeh ih tangqom thungah krak.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
A poeksethaih to angmah ih lu nuiah krah let ueloe, minawk nganbawh kana paekhaih doeh a lu nuiah krah lat tih.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
A toenghaih baktih toengah Angraeng to ka saphaw moe, Sang Koek Angraeng ih ahmin pakoehhaih laa to ka sak han.
