Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
Oh Jehova nga akong Dios, diha kanimo midangup ako: Luwasa ako gikan sa tanan nga mga nagalutos kanako, ug bawi-on mo ako,
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
Kay tingali unya ingon sa leon magagisi (sila) sa akong kalag, Nga magawataswatas niini samtang nga walay bisan kinsa nga magaluwas.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
Oh Jehova nga akong Dios, kong akong gibuhat kini: Kong sa akong mga kamot adunay kasal-anan:
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
Kong ako nagbalus ug dautan kaniya nga diha sa pakigdatit uban kanako; (Oo, akong gitugyan siya nga sa walay gipasikaran nahimong akong kabatok);
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
Ipalutos sa kaaway ang akong kalag, ug hiagpasan kini; Oo, patumbi kaniya ngadto sa yuta ang akong kinabuhi, Ug ang akong himaya ibutang diha sa abug. (Selah)
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
Tumindog ka, Oh Jehova, diha sa imong kasuko: Bumangon ka batok sa kapungot sa akong mga kabatok: Ug magmata ka alang kanako; ikaw nga nagsugo sa paghukom.
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Paalironga libut kanimo ang katilingban sa mga katawohan; Ug sa ibabaw nila, bumalik ka sa kahitas-an.
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
Si Jehova nagpahamtang ug hukom sa mga katawohan: Hukman mo ako, Oh Jehova, sumala sa akong pagkamatarung, ug sumala sa akong pagkahingpit nga ania kanako.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Oh laglagon mo ang kadautan sa mga dautan, apan patindogon mo ang matarung, Kay ang Dios nga matarung nagasusi sa mga hunahuna ug sa mga kasingkasing.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
Ang akong taming anaa sa Dios, Nga nagaluwas sa mga matul-id sa kasingkasing.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Ang Dios mao ang maghuhukom nga matarung: Oo, usa ka Dios nga batok sa mga dautan may kaligutgut sa matag-adlaw.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Kong ang usa ka tawo dili makabig, pagabairon niya ang iyang espada; Gibawog niya ang iyang pana, ug giandam niya kini;
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Giandam usab niya alang kaniya ang mga hinagiban sa kamatayon: Gibuhat niya ang iyang mga udyong nga mga mahait.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Ania karon, magaanak siya uban sa kasal-anan; Oo, nanamkon siya ug limbong, ug nagaanak ug bakak.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Nagbuhat siya ug atabay, ug nagkalot niini: Ug siya nahulog ngadto sa kalut nga iyang gibuhat.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
Ang iyang dautang buhat magabalik sa ibabaw sa iyang ulo, Ug ang iyang kabangis mahulog sa iyang alimpulo.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
Magapasalamat ako kang Jehova sumala sa iyang pagkamatarung, Ug magaawit ako sa pagdayeg sa ngalan ni Jehova, ang Hataas Uyamut.
