Psaltaren 69

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

Para el músico jefe. Con la melodía de “Lirios”. Por David. Sálvame, Dios, ¡porque las aguas me han llegado al cuello!

2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

Me hundo en el fango profundo, donde no hay punto de apoyo. He llegado a aguas profundas, donde las inundaciones me desbordan.

3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

Estoy cansado de mi llanto. Tengo la garganta seca. Mis ojos fallan buscando a mi Dios.

4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

Los que me odian sin causa son más que los cabellos de mi cabeza. Los que quieren cortarme, siendo mis enemigos injustamente, son poderosos. Tengo que restaurar lo que no me he llevado.

5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

Dios, tú conoces mi insensatez. Mis pecados no están ocultos para ti.

6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

No permitas que se avergüencen por mí los que te esperan, Señor Yahvé de los Ejércitos. No permitas que los que te buscan sean deshonrados por mí, Dios de Israel.

7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

Porque por tu causa, he soportado el reproche. La vergüenza ha cubierto mi cara.

8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

Me he convertido en un extraño para mis hermanos, un extranjero para los hijos de mi madre.

9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

Porque el celo de tu casa me consume. Los reproches de los que te reprochan han caído sobre mí.

10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

Cuando lloré y ayuné, que fue a mi reproche.

11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

Cuando hice de la arpillera mi vestimenta, Me convertí en un sinónimo para ellos.

12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

Los que se sientan en la puerta hablan de mí. Soy la canción de los borrachos.

13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

Pero en cuanto a mí, mi oración es para ti, Yahvé, en un tiempo aceptable. Dios, en la abundancia de tu amorosa bondad, respóndeme en la verdad de tu salvación.

14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

Sácame del fango y no dejes que me hunda. Libérame de los que me odian, y de las aguas profundas.

15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

No dejes que las aguas de la inundación me arrollen, ni dejar que las profundidades me traguen. No dejes que la fosa me cierre la boca.

16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

Respóndeme, Yahvé, porque tu bondad es buena. Según la multitud de tus tiernas misericordias, vuélvete hacia mí.

17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

No ocultes tu rostro a tu siervo, porque estoy en apuros. ¡Respóndeme rápido!

18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

Acércate a mi alma y redímela. Rescátame por mis enemigos.

19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

Tú conoces mi oprobio, mi vergüenza y mi deshonra. Mis adversarios están todos ante ti.

20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

Los reproches han quebrantado mi corazón, y estoy lleno de tristeza. Busqué a alguien que se apiadara, pero no había ninguno; para los consoladores, pero no encontré ninguno.

21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

También me dieron veneno para mi comida. En mi sed, me dieron a beber vinagre.

22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

Que su mesa ante ellos se convierta en una trampa. Que se convierta en una retribución y una trampa.

23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

Que se les oscurezcan los ojos para que no puedan ver. Que sus espaldas estén continuamente dobladas.

24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

Derrama tu indignación sobre ellos. Deja que la ferocidad de tu ira los alcance.

25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

Que su morada quede desolada. Que nadie habite en sus tiendas.

26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

Porque persiguen al que tú has herido. Cuentan el dolor de aquellos a los que has herido.

27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

Acusarles de un crimen tras otro. No permitas que entren en tu justicia.

28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

Que sean borrados del libro de la vida, y no ser escrito con los justos.

29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

Pero tengo dolor y angustia. Que tu salvación, Dios, me proteja.

30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

Alabaré el nombre de Dios con un canto, y lo engrandecerá con acción de gracias.

31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

Esto complacerá más a Yahvé que un buey, o un toro que tiene cuernos y pezuñas.

32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

Los humildes lo han visto y se alegran. Tú que buscas a Dios, deja que tu corazón viva.

33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

Porque Yahvé escucha a los necesitados, y no desprecia a su pueblo cautivo.

34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

Que el cielo y la tierra lo alaben; ¡los mares, y todo lo que se mueve en ellos!

35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

Porque Dios salvará a Sión y construirá las ciudades de Judá. Se establecerán allí y serán los dueños.

36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

También los hijos de sus siervos la heredarán. Los que aman su nombre habitarán en él.