Psaltaren 69

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

MAING Kot, kotin sauasa ia, pwe pil itida lel ong maur i.

2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

I pan kirila nan wasa lususur lol, wasa me sota kakaluak; i mi nan pil lol, o ad pan kamop ia la.

3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

I panga kila ai sangesang, kapin wor ai kirkilar, mas ai suedalar, pwe a warailar ai auiaui Kot.

4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

Me kin tata kin ia nin sokarepa me toto sang pit en mong ai. Me imwintiti ong ia, o me kin kawe ia la, ap sota karepa, kin kelail. I en pwain, me i sota kulia sang.

5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

Maing Kot, kom kotin mangi ai pweipwei, o ai sapung kan me sota rir sang komui.

6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

Kom der mueid ong irail, me auiaui komui, en sarodi pweki ngai, Maing Ieowa Sepaot; kom der mueid ong irail, me rapaki komui, en namenokala pweki ngai, Kot en Israel.

7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

Pwe i kin kankaururla pweki komui, mas ai me dir en namenok.

8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

I wialar men wai amen ren ri ai kan, o nain in ai sasa ia lar.

9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

Pwe limpok ong tanpas omui kasor ia dier, o lalaue en ir, me kin lalaue komui id ko dong ia.

10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

I kin sangesang melel o kaisesol, ari so, re kin lalaue ia.

11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

I likau kidar ed eu, a re kin lalaue ia.

12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

O me mondi pan wanim, kin kasekasenda ia, o wasan kang sakau, re kin kakaul kin ia.

13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

A i kin kapakap ong komui Maing Ieowa ni ansau me kon ong; Maing Kot, kom kotin mangi ia pweki omui kalangan lapalap o kotin sauasa ia.

14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

Kotin dore ia la sang nan pwel, pwe i ender kirila; pwe i en piti sang, me kailong kin ia o sang nan pil lol;

15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

Pwe lapake ender kamop ia la, o wasa lol ender kadala ia la, o au en por o ender pur pena ong po i.

16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

Mangi ia, Maing Ieowa, pwe omui kalangan meid mau, kom kotin masan dong ia, pweki omui kalangan lapalap.

17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

O kom der karirela sang sapwilim omui ladu silang omui, pwe i masak; kom kotin madang mangi ia!

18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

Kom kotido ren ngen i o dorela i, kotin dore ia la pweki ai imwintiti kan.

19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

Komui mangier duen ai sarodier, o ai lisela, o ai namenok, me palian ia, kin sansal ong komui.

20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

Ai sarodier kin kawela nan mongiong i, o i luetalar melel. I auiaui, ma sota me pan insensuedeki mepukat, a sota man amen; o ma sota, me pan kamait ia la, a sota me i kak diar.

21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

Irail kin kamanga kin ia ede, o kanim pil kin ia pinika ni ai men nim piladar kaualap:

22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

Arail tepel en wiala insar arail, o lidip arail, o kapup arail.

23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

Mas arail en rotorotala, pwe ren der kilang wasa, o irail en kos pena kokolata.

24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

Wudokidi ong po’rail omui ongiong, o omui ongiong melel en lel ong irail.

25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

Deu’rail en liselipingda, o sota me pan kauson nan im arail.

26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

Pwe re kin pakipaki, me kom kotin kaloker, o re kin indinda, me dene komui kin kaloke mal sapwilim omui kan.

27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

Kom kotin kaloedi ong ir ni sapung toto, pwe ren der konodi omui pung.

28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

Iris sang ir nan puk en kamaur, pwe ren der iang me pung kan kileledi.

29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

A ngai me luet, o i kin waiwairok. Maing Kot, omui sauasa ia en sinsila ia.

30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

I pan kapinga mar en Kot ki kaul pot, o i pan wauneki i melel ki danke.

31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

I me Ieowa kotin kupura sang kau ol, me ose o pat en nä pualapual mia.

32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

Me luet akan kin kilang, o peren kida, o me kin rapaki Kot, mongiong arail pan maurada.

33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

Pwe Ieowa kotin mangi me samama kan, o a sota kotin mamaleki sapwilim a salidi kan.

34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

Nanlang en kapinga i, pil sappa, o madau, o karos me kin mokimokid lole.

35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

Pwe Kot pan kotin sauasa Sion, o a pan kauada kanim en Iuda kan, pwe aramas en kauson wasa o, o aneki.

36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

O wan a ladu kan pan sosoki irail, o me kin pok ong mar a, pan kauson wasa o.